Från vargpersika till kärleksäpple

Gunilla Kinn Blom har i tidigare veckobrev skrivit om rovornas, potatisens, morotens och rödbetans kulturhistoria. Nu har turen kommit till tomaten som kom från Anderna till Europa på 1500-talet och som rentav hamnat på amerikanska Högsta domstolens bord.

Först på 1950-talet blev det vanligt med färska tomater på Sveriges middagsbord, delvis beroende på det ogynnsamma nordiska klimatet. De sorter som fanns på 1800-talet krävde växthus för att klara sig. I en kokbok av Gustafva Björklund 1847 finns dock tomatrecept med, och redan på 1600-talet förekom tomaten som experimentväxt i enstaka svenska köksträdgårdar.

Tomaterna kommer ursprungligen från Anderna – dagens Peru och Chile – där de vuxit sedan åtminstone 700-talet och där det ännu växer pyttesmå vildtomater.

Det var aztekerna som började odla tomater, och de spreds från Mexiko till Europa med den 1519 hemvändande spanske erövraren Hernán Cortés. Han tog också med sig namnet från aztekspråket nauhatl: xitotomatl.

Långsamt spred sig tomaterna över Europa. Men det var mest i Italien de blev populära, att laga såser och annan mat av. Engelska jordbrukare ansåg att tomater inte dög ens till djurfoder, utan odlade dem endast för prydnad.

Det italienska namnet pomodoro (äpple av guld) förvrängdes till pomme d’amour (kärleksäpple). Tomaten ansågs vara hallucinogen och ett farligt afrodisiakum. Det förekom därför att myndigheterna utfärdade varningar för att äta den. Dessutom fanns starka föreställningar om att tomaten lockade varulvar. 1700-talsbotanisten John Hill gav den det latinska namnet lycopersicum som betyder ”vargpersika”.

I USA, dit tomatplantorna fördes på 1700-talet, sågs de förmodat giftiga tomaterna också med stor skepsis. De ansågs leda till cancer, hjärnfeber, blindtarmsinflammation eller andra sjukdomar. År 1820 ställde sig dock en överste och tomatimportör på offentlig plats i New Jersey och proppade i sig en korg tomater inför stor publik, och sedan han överlevt föreställningen började konsumtionen ta fart. Mot slutet av 1800-talet blev Campbell’s tomatsoppa på burk och Heinz’ tomatketchup ikoniska massprodukter.

År 1893 hamnade tomaten rentav i usa:s högsta domstol. Tvisten gällde ifall den är en frukt, ett bär eller en grönsak. Frågan debatterades av botaniker och politiker i ett decennium, för att avgöra vilken tullsats som skulle gälla. Till sist avgjordes det hela av de nio hd-domarna, som slog fast att tomaten är en grönsak, eftersom den äts till huvudrätten och inte som dessert (därmed beslogs den även med tull).

Botaniskt är tomaten dock främst en frukt. Tack vare moderna odlingstekniker och transporter har vi konsumenter idag tillgång till ett stort utbud av de tusentals sorter som existerar av tomaten. Kanske borde vi åter kalla den ”kärleksäpple”?

Skrivet av Gunilla Kinn Blom