Kål i alla dess former

Grönkål, rödkål, brysselkål och kålrabbi. Man hör ju på namnen att de hör ihop, men rent utseendemässigt liknar inte grönsakerna varandra så värst mycket. Arten brassica oleracea, eller kort utryckt ”kål” innefattar en mängd olika sorter.

Historiskt har kål haft stor betydelse i Sverige. Det finns uppgifter om att vitkål, kålrabbi, blomkål, savojkål och rödkål var etablerade på 1600-talet, men troligtvis odlades sorterna mycket tidigare än så. Under 1700-talet gjorde även broccolin entré i Sverige, medan brysselkålen fick vänta tills inpå 1800-talet.

Kålen tros ursprungligen komma från romarriket och sägs ha nått norra och västra Europa genom Julius Caesars fälttåg. Och det är inte konstigt att just kål av olika slag fick fäste på våra nordliga breddgrader. Växterna är mycket tåliga för köld. Svartkål och grönkål kan till exempel skördas långt in på vintern även om temperaturen kryper under nollan och de blivit lätt frostnupna.

All kål innehåller gott om fibrer och C-vitamin. Att vissa får problem med magen beror på innehållet av en sorts kolhydrater som kroppen har svårt att bryta ner. De tas om hand först av bakterierna i finns i tarmen.

Den lite speciella lukten vid tillagning beror på disulfider som frigörs när kålen värms upp. Enligt ett gammalt husmorsknep kan ett glas ättika bredvid spisen mildra lukten av svavel när kålen tillagas.