Koll på kålen
Kålfamiljen är speciell eftersom vi kan skörda från alla dess växtdelar. Från roten kommer kålrot, majrova, rova, rädisa, daikon. Från stjälken: kålrabbi. Från bladen: grönkål, purpurkål, palmkål, brysselkål, vitkål, rödkål, savojkål, spetskål, salladskål. Från blomman: blomkål, broccoli, broccolo. Och från fröna: raps, ryps, senap, oljerättika.
I några av denna veckas lådor ligger vitkål som odlats och skördats av våra vänner på Marcello’s farm utanför Kristianstad. Kanhända strimlar du den fint, mjukar upp den med olja och vitvinsvinäger och kryddar med torkad oregano till en hemgjord pizzasallad. Pizzasalladen är faktiskt uppfunnen i Sverige, 1969, om än sägs det, av en italienare.
Andra, och lite äldre traditionella svenska rätter som man tyvärr stöter på mer sällan numera men som verkligen är värda att återupptäcka är kålpudding, kåldolmar och kålsoppa med fläskkorv (sök i receptbanken).
Vitkål har odlats sedan medeltiden i Sverige och mellan varven haft ett oförtjänt trist rykte. För även om den ätits av alla samhällsskick och räddat miljontals människor från svältdöden (inte minst för att den går så bra att lagra, och det ännu längre i form av surkål) har den aldrig haft någon hög social status utan snarare räknats som fattigmansmat. Under en tid jämställdes epitetet kålhuvud också gärna med det mänskliga huvudet hos någon som inte var så smart, en dum- eller träskalle med andra ord. Även på franska förekommer uttrycket att någon är dum som ett kålhuvud, å andra sidan kallar man ofta också någon man tycker om för mon petit chou – mitt lilla kålhuvud – så där jämnar det ut sig.
”Lika goda kålsupare” å sin sida, innebär att två personer är på lika låg nivå. Supa är ett gammalt svenskt ord för soppa.