Lite om kålrabbi

Den finns omtalad redan 100 e.Kr., men till Sverige kom den på 1700-talet. Och det är den uppsvällda stjälken vi äter av den ljusgröna och ibland ­vackert purpurfärgade kålrabbin, inte roten trots att den kanske liknar en sådan.

Det vita fruktköttet är knaprigt, saftigt och har en mild smak. Kål­rabbin är god rå, grovt riven eller strimlad och blandad med vinägrett eller med en krämigare dressing. I ­salladen passar den fint tillsammans med morot, äpple och olika örter. Kokt i vatten eller buljong är den god med en klick smör. Den passar också att ha i soppor och grytor – lägg i den mot slutet av koktiden så behåller den lite krispighet. Kokt ­smakar den också gott ihop med citron, äpple, grädde, senap, curry, vinäger, rökt kött, peppar­rot, bacon. Att rå­steka eller woka kålrabbin är en annan variant, i olivolja och med vitlök exempelvis. Vänd gärna ner spenat eller rucola. Eller ugnsstek den med andra grönsaker som morot och potatis, gärna färsk­potatis när den tiden kommer.

Förvara din kålrabbi i kylen, gärna inlindad i en fuktig handduk. För­välld eller tillagad går den även bra att frysa.

Kålrabbin som ligger i den här veckans lådor kommer från Antonio Reverte i Lorca i Spanien, men ett hett tips från en före detta lärare på Skillebyholms trädgårdsutbildning är att äta den rå och mycket kall – i bastun.