Lite om rabarber

Rabarbern kom till Europa under 1600-talet men började breda ut sig i Sverige på allvar först på 1800-talet i samband med att herrgårds­kul­tu­ren tog fart. Men innan den hunnit så långt hade den odlats i ca 5 000 år redan, i Kina, och då främst för den hälsobring­ande rotens skull. Så småningom började man intressera sig mer för stjälkarna och i takt med att sockret blev billigare, mot slutet av 1800-talet, sågs rabarbern vandra från stuvningar som tillbehör till kött och fisk, till efter­rätter som mer liknar dem vi vanligen påträffar den i idag; krämer och pajer.

Men rabarbern trivs som sagt bra även tidigare i måltiden. I sallader exem­pelvis, gärna tillsammans med fänkål eller blomkål och dill. Den ­passar också att göra vinägrett på och ersätter då vin­ägern. Eller i en chutney som tillbehör till blodpudding eller fet fisk som mak­rill, till exempel. Glöm den inte heller när det är dags att göra glaze till sommarens köttgrillande, eller lägg den helt sonika själv på grillen – och sippa gärna på en läskande rabarberdrink, med eller utan alkohol i bubblet, under tiden. På den söta sidan får rabarberns bästa vänner sägas vara jordgubbar, honung, vanilj och mynta, gärna i kombination med karde­mumma och anis.

Rabarber går bra att förvara i kylen några dagar, men kan också frysas – med eller utan socker. Ställ gärna ­stjälkarna i vatten någon timme innan användning så piggnar de till. Skala dem om de är grova.

I Receptbanken hittar du massor av tips på vad du kan laga av rabarbern.