Sallad och sallat

Det kan kännas lite svårt att uttala ordet ”sallat”. Det låter gammeldags märkvärdigt på något vis. Så “sallad” har blivit det vanliga ordet också för de gröna bladen som ofta används i just en sallad – som kan blandas av lite vad som helst. Även av bara gröna blad och kanske en dressing, och då kallas för grönsallad.

Det finns många olika typer av ­sallater. Och hundratals olika sorter odlas runtom i världen. En tumregel är att sallatsblad med mörkare färg innehåller mer näring än ljusare ­sorter, men i sanningens namn innehåller de alla mest vatten. Smak­mässigt kan de trots det vara allt från sötaktiga till peppriga, och i konsistensen gå från från veka till kralliga.

Sallat trivs bäst i plastpåse i kyl­skåpet, gärna stänkt med lite vatten. Den har begränsad hållbarhet så använd den gärna inom 3–4 dagar. Om sallaten ändå behöver piggas upp inför servering, lägg den i ett isbad en stund och – viktigt – slunga den sedan väl. En vattnig sallad blir ingen glad av. Skulle bladen hunnit bli alltför ledsna, mixa dem tillsammans med lite olja, vitlök och örter till en slags pesto. Eller torka till ett te.

Denna vecka har vi lagt frisésallat i några av våra lådor. Den hör tillsammans med exempelvis endiver till de så kallade cikoriasorterna. Frisé­sallaten är en stadig, rufsig sort med en friskt besk smak. Den gör sig bra i de flesta sällskap och tillagad (exempelvis halverad och mycket hastigt råstekt i het panna) blir den sötare i smaken. Vill du använda den som den är, sök på ”dressing” i recept­banken så får du en mängd förslag. Söker du på ”sallat” dyker ytterligare många tips upp.