Söt knöl med många namn

Sötpotatisen är en rätt ovanlig företeelse på svenska middagsbord. Men i stora delar av världen har den populära knölen hängt med länge. Gunilla Kinn Blom berättar om var den kommer ifrån, odlas mest idag och vad man kan göra med den.

Camote, goguma, man thet, ubi keladi, shakarkand, satsuma imo, kumara, batata och boniato är några av de namn som sötpotatisens varianter (det finns cirka 500!) bär över världen.

Batata kommer från ett indianfolk som levde i dagens Haiti, men utrotades när de europeiska kolonisatörerna dök upp på 1500-talet. Ordet förvanskades till det vi kallar potatis, och trots att sötpotatisen botaniskt bara är en avlägsen släkting till potatisen blandas de tu ofta ihop. Sockerhalten är dock tio gånger så hög i den förra!

Sötpotatisen är faktiskt en örtväxt, som odlats i Syd- och Centralamerika i tusentals år och möjligen härstammar från Peru. Den förste europé som smakade på dess knölar kan ha varit Columbus, när han kom till Karibien 1492. Spanjorer och portugiser spred dem över världen (utom till Polynesien, dit den kom på annat vis för tusen år sedan).

Visserligen serverades sötpotatispajer i Henrik viii:s hov, men i Europa uppmärksammades sötpotatisen främst som afrodisiakum. Enligt botaniska verk hade den förmågan att öka mannens sädesmängd och ”egga Venus”. Med sådana egenskaper betalades rejäla summor för knölarna, men storsäljare blev de knappast – bortsett från en kort blomstringstid i Frankrike under Napoleons kejsarinna Joséphine (som åt sötpotatis under sin uppväxt i Västindien).

Sötpotatisen blev dock tidigt populär i Asien, tack vare goda odlingsegenskaper. Idag säljs den friterad eller stekt som gatumat i Japan, Kina, Vietnam, Filippinerna och Indonesien, och i Indien bakas chapatibröd på sötpotatis.

Kina och Indonesien är de länder som odlar mest sötpotatis, och på många håll i Stillahavsländerna och Afrika är den stapelvara. I Uganda äts amukeke, soltorkad sötpotatis med jordnötssås, till frukost – och i flera västafrikanska länder äts även plantans blad och skott.

I tacksägelsefirandet i usa är sötpotatis obligatorisk som tillbehör till kalkonen – och när Walter Scheib 1994 sökte tjänsten som Vita husets kock bjöd han Hillary Clinton på lamm med sötpotatiscurry, för att visa sin förmåga att laga modern mat med amerikanska rötter. (Han fick jobbet.) I sydstaterna odlas sötpotatis till pajer, soppor, desserter och snacks.

Sötpotatisen är ändå av rätt marginell betydelse även i usa. Men europeiska konsumenter har börjat upptäcka hur god den gulorangea formen av sötpotatis är att ugnsbaka, råriva, ånga, koka och mosa – och exporten från amerikanska odlare till Europa fördubblades från 2005 till 2009.

Den sötpotatis som säljs i Sverige importeras främst från Italien, Israel, Sydamerika och Afrika. Till skillnad från sin avlägsna släkting potatisen kräver odlingarna tropisk värme.

Skrivet av Gunilla Kinn Blom