Sötsak med djupa rötter

Den färgglada moroten är inte bara en rotfrukt och en framgångssymbol utan kan möjligen även ha en framtid som biobränsle, berättar Gunilla Kinn Blom i serien om våra vanligaste rotsakers kulturhistoria.

Moroten fick tämligen hög status redan som nykomling, åtminstone för att vara rotfrukt. Den nådde Norden under 1500-talet, och användes såsom många andra plantor först som medicinalväxt. Den söta smaken och den speciella färgen gjorde moroten populär i matlagningen och som sötningsmedel under denna tid då få hade råd med socker. I Cajsa Wargs ”hjelpreda” från 1755 finns recept på morotskakor, morotspuddingar och fyllda morötter.

Det är svårt att belägga var morotens historia börjar, och hur nära besläktade den vilda och den odlade moroten är. Men holländska odlare fick på 1600-talet fram den söta, odlingsbara moroten ur orangea frukter, som naturen själv under lång tid skapat genom korsningar av gula och lila sorter.

I Afghanistan, i Persien, i Medelhavsområdet och i arabvärlden odlades morötter hundratals år före vår tideräkning, bland annat i Babylons trädgårdar 800 f Kr. Rotfrukten användes som förmodat botemedel mot könssjukdomar och som afrodisiakum; kanske lockade morotens avlånga form till så kallad likhetsmagi. I keltisk, medeltida litteratur beskrivs morötter som ”underjordisk honung”. Under den judiska rosh hashana-högtiden på hösten äts, bland flera söta rätter, tzimmes – en stuvning med morotsslantar som symboliserar framtida välstånd.

Ofta har morötter använts som djurfoder, men under 1900-talets världskrig spelade de en viktig roll i krigs- och kriskosten. I Storbritannien propagerade myndigheterna flitigt för att britterna skulle äta mer morötter genom såväl nya recept som ”Familjen Morot”-figurer, som Walt Disney ritade 1942 på beställning (se bilder på sajten www.carrotmuseum.co.uk, som för övrigt är full av morotsanekdoter). Samtidigt spred flygvapnet rykten om att morotsätande förbättrade folks mörkerseende, vilket skulle bevisa de brittiska piloternas framgångar med att slå ut tyska bombplan. I själva verket var propagandan ett sätt att flytta fokus från den verkliga hemligheten: radarn.

Även svensk krigskost byggde delvis på morötter. I Beredskapsmuseets Kristidskokbok; recept, ransonering och vardag under andra världskriget (2009) finns bland annat ”falska lingonpäron”, med morötter som bas. Forskare i Warwick utvecklade härom året en racerbil tillverkad av biologiskt nedbrytbara produkter, med en ratt konstruerad av morötter och andra rotfrukter (www.worldfirstracing.co.uk). Morotsforskningen handlar annars mest om växtförädling – till exempel hur man ska få fram frosttåligare frukter – men också om hur morötter i framtiden skulle kunna användas i fiberglas och i biobränsle.

Verkningsgraden lär i så fall inte vara särskilt hög, och frågan är om det inte är bättre att använda marken till att odla morötter som mat än som bränsle. Morötter är i alla händelser fulla av näringsämnen, och eftersom de finns i en uppsjö vackra färger (orangea, gula, svarta, röda och vita) är de lika användbara i matlagningen idag som på Cajsa Wargs tid.

Skrivet av Gunilla Kinn Blom