Västerås – staden med en helt egen gurka

Västeråsgurka, druvgurka, frilandsgurka och inläggningsgurka. Den lilla, fasta gurksorten med knottrigt skal har många namn. Att den kallas västeråsgurka anses bero på det flitiga odlandet runt Västerås sedan århundraden tillbaka. En stor brand 1714 ödelade stora delar av staden och tros ha varit ytterligare en bidragande orsak till att man satsade extra mycket på odling av gurka.
Och gurkan visade sig vara uppskattad, inte bara i Stockholm och runt om i Sverige. Under hela 1800-talet exporterades saltad gurka från Västerås till Norge, Danmark och Tyskland.

Den ursprungliga västeråsgurkan mjölksyrades, det vill säga fermeterades, på samma sätt som till exempel surkål. Tack vare syrningen fick den en lång hållbarhet.

Under senare delen av 1800-talet, när ättika av bättre kvalitet blev billigare och mer tillgänglig, gick man mer och mer över till att syra med ättika istället för genom fermentering. Risken att misslyckas med syrningen minskade, men smaken blev förstås en helt annan. Den inlagda gurka som säljs i butik idag är oftast inlagd med just ättika.

Att även tillsätta socker i inläggningar blev också vanligt från mitten av 1800-talet och framåt. Socker, som från början var en exklusiv raritet som endast de riktigt rika hade tillgång till, blev allt eftersom var mans råvara i köket.

Västeråsgurkan passar bra att lägga in eftersom den är så fast i konsistensen. Men det går förstås också bra att äta den rakt av, precis som den är!