Att välja och välja om

Det är aldrig för sent att komma på andra tankar. Susanne Helge­son ­hittar förebilder som i hållbarhetens namn bytt både inriktning och skrå.

Ibland tänker jag att jag borde om­­skola mig till lärare i franska eller italienska, dessa språk som jag haft lyckan att under olika perioder marinera mig i. Kruxet är att jag vet att jag aldrig kommer att orka gå utbildningen hur roligt det än skulle vara. Kanske är det just därför jag alltid blir både avis på och imponerad av människor som av olika skäl byter spår lite senare i livet. Journalisten som blir trädgårdsmästare, kocken grundskolelärare och art direc­torn psykolog. Men också designern Karin Sterner som fortfarande är de­­signer men i en helt annan kontext. Hon arbetade på H&M, såg de negativa konsekvenserna för miljö och klimat och började istället verka för bättre pro­duktion och minskad konsumtion på Stadsmissionen. Hon bytte stad mot by, blev hemslöjdskonsulent innan hon öppnade ”en gammeldags slöjdbutik” där hon på somrarna stickar, flätar korgar av säv, säljer material och kunskap. Hon ger kurser i allt från att ”för­ändra, förvandla och laga dina kläder” till ”mode på olika sätt, sparsamhet och slöjdtekniker (bland annat skarvsöm som är en gammal lappteknik)”. Butik­en ligger förresten i Mullhyttan, en liten by jag upptäckte på en av många utforskningsresor i Närke varifrån min sko- och hattmakarsläkt kommer.

Konsumtionskritisk är också den nederländska designern Hella Jonge­rius som i över fyra decennier varit en av de mest inflytelserika rösterna inom internationell design. En röst som också konstant har ifrågasatt de etiska grunderna inom sitt område – inklusive sitt eget arbete. I ett samtal på National­museum i våras berättade hon att hon gjort slut med industrin efter 30 år för att fokusera på ekologiska frågor. Hon menade att det går åt alldeles för mycket material och gifter till att producera ofta helt undermåliga produkter. Fram­tiden hoppas hon därför kommer att vara mindre färgglad eftersom det är så mycket gifter i de allra starkaste färg­erna. Vilket får mig att tänka på Karin Sterners korgar av vackert grågrön säv – ett material vi kanske kommer att få se mer av eftersom Hella Jongerius talade sig varm för nya typer av ekologiska material som grund för produktion av allt från möbler till arkitektoniska element.

Apropå det – tillbaka till Närke och ytterligare en både cirkulär och klimat­smart verksamhet: Örebro byggretur. Med kommunen som huvudman är returen en del av dess program för håll­bar utveckling. Här samlas allsköns återbrukat byggmaterial, dörrar, fönster, vitvaror, toaletter, handfat, lampor, skruv och annat användbart för både privatpersoner och företag att köpa för en billig penning istället för att låta det bli byggavfall. Med tanke på att den senaste statistiken visar att det i Sverige genereras 1,4 ton (!) byggavfall per person, totalt 14,6 miljoner ton, är det ju toppen om så mycket som möjligt omvandlas till en resurs. En indisk studie visade nyligen att ungefär 91 pro­cent av en byggnads material kan återvinnas och här hemma är den ­siffran mellan 50 och 55 procent enligt Statistiska centralbyrån. Så bättre kan vi, hoppas fler kommuner inspireras av Örebro byggretur!

Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämnen.