Kollektivodlingens styrka

När människor känner sig delaktiga är möjligheterna till förbättring störst. Mattias Lund­­blad skriver om samodling som kraft i Brasiliens favelor.

I brasilianska Vila Nova Esperança finns en stor kollektivodling som blivit en viktig del av samhällsgemenskapen. Vila Nova Esperança är en favela, ett informellt bostadsområde i São Paulo, och en av många där kollektivodling kommit att spela en viktig roll. Mer än åtta procent av landets befolkning be­­räk­nas leva i Brasiliens favelor, som vuxit fram sedan slutet av 1800-talet, då slaveriet avskaffades och de nyligen befriade behövde någonstans att bo, samtidigt som många flyttade från landsbygden till städerna. Favelorna saknar ofta samhällsfunktioner som sophämtning och avloppshantering, och dras med stigmatisering och fattigdom.

Vila Nova Esperanças invånare har länge hotats av avhysning då São Paulos stadsledning ansett att favelan hotar ett skyddat naturområde. Som svar på det tog en grön rörelse med odling och gemenskap i centrum sina första steg i området i början av 2000-talet. Maria de Lourdes Andrade Silva är en drivande kraft bakom rörelsen. År 2006 organiserade hon invånarna för att städa upp i området. Sju år senare lanserade hon idén om en kollektivodling och möttes av blandade, men övervägande positiva reaktioner. Med stöd från ideella organisationer och universitet har rörelsen med tiden vuxit till en betydande kraft.

Myndigheterna i Brasilien har under decennier sökt lösningar på problemet med de informella bostadsområdena – tidvis genom att riva dem, tidvis genom att integrera dem i städernas infrastruktur. Kritiker menar att försöken gör för lite åt de grundläggande problemen. Många forskare och aktivister pekar på att verkligt framgångsrik integration kräver att invånarna ges ett stort mått av självbestämmande. Maria de Lourdes Andrade Silva säger i ett reportage från BBC att staten ofta kommer med ingenjörer och uppifrån­perspektiv, utan att involvera invånarna själva. I Vila Nova Esperanças odlings­projekt är däremot en stor del av be­­folkningen engagerad. Initiativet, som leds av kvinnor från området, har fått ringar på vattnet. Nu finns ett bibliotek och ett kollektivkök, och med köket har man kunnat börja sälja mat för att generera inkomster. Numera erbjuder São Paulos stadsledning arbete i kollek­tivodlingen genom ett program för låginkomsttagare. Syftet är att stärka stadsodlingens ställning och livs­medelssäkerheten i staden. Projektet, som nu närmar sig 20-årsjubileum, har uppmärksammats globalt och tilldelats Milton Santos-priset för social utveck­ling. Idag har merparten av favelan tillgång till vatten, avlopp, elektricitet och asfalterade vägar.

Kollektivodling har visat sig vara ett framgångsrecept som spridit sig över Brasilien. Under 2000-talet startade Rio de Janeiros stadsledning programmet Hortas Cariocas. Genom programmet omvandlades en markplätt i favelan Manguinhos (på bilden), där in­­vånarna tidigare dumpat sopor, till Latinamerikas största kollektivodling. Hittills har programmet förvandlat oanvänd mark till odlingar på 56 platser och bidrar till att skapa inkomster, livsmedelssäkerhet och inflytande för invånarna.

Mattias Lundblad
Mattias Lundblad är frilansskribent och -fotograf med Connecticut, USA som bas. Han arbetar med ämnen som miljö, samhällsrörelser och kultur.