Lite om kronärtskockor

Det finns stora och små klotrunda kronärtskockor, små spetsiga, och ­bladen kan vara lila eller gröna. Sorten som ligger i några av den här veckans lådor heter Opal och kommer från Jonica Bio i italienska Ginosa i Apulien.

Var kronärtskockan har sin histo­riska hemvist är dock inte riktigt klar­lagt, men den lär ha odlats redan under antiken. Själva skockan är egentligen blomkorgen på en tistelsort som skördas strax innan tisteln går i blom.

Kronärtskockor är känsliga för uttorkning och bör förvaras kort tid, svalt och fuktigt. Stänk lite vatten på dem och förvara i plastpåse i kylen. Kokta går de också att frysa.

Det är den köttiga bottnen och de lite håriga fästena på varje tjockt blad som man äter, men innan dess måste skockan kokas tills bladen nästan ­lossnar av sig själva. Dra – skär inte – bladen av skockan och ät dem enklast möjligt varma med smör smaksatt med citron, eller kalla toppade i vin­ägrett. Bitar av bottnen är goda i en sallad. Annars passar de också fint ihop med exempelvis parma­skinka, vitlök, tomat och oliver. Konkreta förslag på tillagning hittar du i vår receptbank och råvaruskola.