En färgstark följetong

I århundraden har det varit föremål för diskussioner och i USA påbörjas nu utfasningsprocessen av de syntetiska varianterna. Gunnar Rundgren skriver om hur och varför vi tillsätter färg i mat.

USA:s livsmedelsverk förbjöd ny­­­ligen två syntetiska färger och planerar att fasa ut sex till i år. Målet är att förbjuda dem helt. ”Dessa giftiga ämnen har inte några näringsmässiga fördelar och utgör en verklig mätbar fara för våra barns hälsa och utveckling”, menar den kontroversiella hälsoministern Robert F Kennedy. Den stora livs­medels­producenten Kraft Heinz hör till dem som inte kommer att lansera några nya produkter med syntetiska färgämnen i USA och planerar att fasa ut existerande användning senast 2027.

Färgning av mat har en lång historia och finns dokumenterat redan i Egypten för 3 500 år sedan. Då som nu kan motiven för att färga mat vara alltifrån rent estetiska till att använda färg för att ge sken av en fräschare produkt, eller att dölja rena bedrägerier. Det senare har inte setts med blida ögon. En av de första kända livsmedelslagarna från Augsburg i Tyskland 1531 föreskrev dödsstraff för den som färgade saffran.

De tidiga färgämnena var gjorda av växter eller naturligt förekommande mineraler, men från mitten av 1800-talet började färgämnen tillverkas ­syntetiskt. Textilfärgning var det viktigaste användningsområdet, men snart ­började man också färga livsmedel. Syn­te­tiska färgämnen är för det mesta ­billigare och stabilare. I många fall har de starkare färg, särskilt intressant för godis och drycker. Maten ska dock helst inte vara för grällt färgad. Det finns också en tydlig konsument­preferens för naturliga färgämnen. Där­för färgas exempelvis margarin med naturligt betakaroten.

För att en tillsats ska få användas i livsmedel i Sverige måste dess säkerhet först utredas av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, och därefter godkännas av EU-kom­missionen. Inom EU är 40 färgämnen godkända, med E-nummer från 100 till 180. E-numren gör ingen skillnad på naturliga och syntetiska färgämnen. Det råder olika åsikter om effekterna på hälsan av de syntetiska färgerna. Mest uppmärksamhet har givits åt eventuella kopplingar mellan färg­ämnen och hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter hos barn. Vissa färgämnen har diskuterats under lång tid innan de slutligen blir förbjudna, det gäller exempelvis titandioxid, E171, som förbjöds av EU 2022 på grund av oro för dess potentiella skadliga effekter, inklusive cancerfram­kallande egenskaper. Nitrit används också för att färga charkuteriprodukter, men det klassas som ett konserverings­medel inom EU.

Så kallade azofärger var förbjudna i Sverige fram till EU-inträdet. De kan ge allergiska reaktioner hos känsliga personer, och misstänks också kunna ge barn beteendestörningar. EU:s regler kräver att produkter som innehåller en av sex olika färgämnen måste ha varningstexten: ”Kan ha en negativ effekt på barns beteende och koncentration.”

I ekologiska livsmedel får syntetiska färgämnen inte användas. Ett naturligt val.

Gunnar Rundgren
I 32 år bodde Gunnar Rundgren på den ekologiska gården Torfolk och var en av grundarna av Krav. Gunnar jobbar som konsult, författare och småbrukare.