Glädjeämnen och vedermödor

Det börjar bli dags att fundera på årets odlingssäsong. Ann-Helen Meyer von Bremen gläds åt frön som spirar och att se flyttfåglarna komma åter, men vet också vilket slit hon nu har framför sig på gården.

Odlingssäsongen har dragit igång så smått här på Sunnansjö gård i ­Upp­land. Fröerna är beställda, pelargonerna har fått komma upp ur sin vinterdvala och ställts fram i fönstren och idag tog vi in två krukor med gräslök och ­persilja som nu ska väckas till liv. Om några veckor är det dags att så chilin och sedan dröjer det inte länge förrän det är full vårhysteri. Även en liten gård har vårbruk, ett antal hektiska veckor då all odling ska dras igång, stängsel repareras och kor släpps ut på bete. Och det är inte bara våren som är stressig, sommaren och fram tills dess att det mesta är skördat på hösten, är vår mest intensiva arbets­period. Det är sällan vi orkar göra något på sommarkvällarna. I bästa fall ligger vi och läser en stund i hängmattan. Nej, aldrig har jag uppskattat nov­ember med dess vila, som jag gör sedan jag blev deltidsbonde.

Rätt ofta stöter jag på en romantisk bild av odling. Iklädda stora strå­hattar och sommarklänningar eller perfekt slitna shorts, påtas det lite i jorden och skördas läckra råvaror till kvällens middag som sedan intas i goda vänners lag. En bild av människor som är så där härligt connectade – som det heter på god svenska – med naturen. Odling som en slags lyxig grön terapi.

Verkligheten är något helt annat. Det är hårt arbete från tidig morgon till kväll – och ibland ett kvällspass på det. Det är jordiga händer med självsprickor och träningsvärk i hela kroppen. Det är heltäckande klädsel för att skydda sig mot sol och insekter – all biologisk mångfald är inte gullig och framför allt inte tandlös. Och kryper man barbent på alla fyra och rensar morötter på en åker med hårda ler­kokor, krävs inte många sträckmeter innan knäna börjar gnälla. Några ­härliga middagar i goda vänners lag orkar vi som sagt sällan med under sommaren.

Däremot är det helt sant att vi, ­lik­­­- som alla ekologiska grönsaksodlare som odlar flera olika sorters grön­saker, äter oerhört bra. Vi har tillgång till nyskördade, exceptionellt fina råvaror. Det är också sant att man känner sig mer ”jordad” för att an­­vända ett annat modeord, när man jobbar med jorden. Vädrets och års­tidernas växlingar blir mycket påtagliga när man jobbar utomhus och är i sig något ­väldigt välgörande. Det är fint att se vinbergssnäckorna i gräset efter regnet och man blir glad av sädes­ärlorna som väntar på morgnarna för att få komma in i växthuset där det vankas insektsfrukost. Och det är underbart att se kornas glädje över spirande växter och nya betesmarker. Dessutom sover man väldigt bra efter en lång arbetsdag utomhus, när man inte bara fått använda sittfläsk och tangentfingrar utan hela kroppen.

Så visst kan man säga att det i ett litet lantbruk finns inslag av både ­psykisk och fysisk friskvård. Men inte riktigt på det sätt man kanske i först­one tror. Den skira sommarklänningen, den får man ta på sig när man åker in till stan.

Ann-Helen Meyer von Bremen
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.