Inte utan praktikanter

3 000 kvm är för mycket för en person att odla, men för lite för att ha råd med anställda. Praktikanter kan skapa win-win. Sanna Lindberg berättar.

Det är en strålande vacker höstdag och odlaren Joost van der Meijs överröstas nästan av fågelsången. I fyra år har han arrenderat en odling, idag 0,3 hektar stor, på Elfviks gård på Lidingö utanför Stockholm. Där odlar han efter eko­logiska principer i en solig sydsluttning med god tillgång på vatten.

”Förhållandena är perfekta, det växer som bara den. Egentligen odlar jag all­deles för många saker, det är alldeles för roligt för att låta bli”, berättar han.

Ekvationen går inte alls ihop. Sedan Joost van der Meijs lämnade sitt trygga jobb i hotellbranschen har livet drastiskt förändrats. Barnen är nu utflugna och för att möjliggöra drömmen om ett liv som odlare har han minimerat sina kostnader: Sålt bilen och flyttat till en mindre lägenhet, bland annat.

Med sin bakgrund inom hotell och restaurang fanns från början idén om att sälja grönsakerna till krogar, men utan bil blev det svårt. Idag har han bara en restaurangkund kvar i stan – de köper det Joost själv kan leverera via tunnelbanan. Resten av kunderna finns nu i odlingens absoluta närhet.

”Alla vill köpa giftfritt och närpro­du­cerat så idag säljer jag nästan bara här på gården, förklarar Joost, som gradvist förändrat och an­­passat odlingen. Idag är också självplock av blommor en viktig och uppskattad del. Att släppa in folk i odlingen är inget som skrämmer Joost van der Meijs. Tvärtom ser han det som en framtida affärsmodell.

”Jag har haft praktikanter som arbetstränat hos mig hela sommaren. På så sätt får jag hjälp med de enkla men ofta tidskrävande sysslorna – utan dem hade det nog aldrig gått.”

Praktikanterna har kommit från en skola med ett arbetsmarknadsprogram finansierat via Arbets­förmedlingen. Och från Grön väg framåt, ett ideellt pilotprojekt i Lidingö stad som möjlig­­gör för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden att arbeta i odlingarna tillsammans med en trädgårdsmästare och en coach från kommunen. Grön rehabilitering är inget nytt, och för Joost van der Meijs – som tidigare har handlett personer i behov av arbetsträning – ger det både ett tydligt syfte och en möjlig väg framåt för den egna småskaliga odlingen.

”Det är fantastiskt att följa praktikan­terna. De mår så bra av att jobba i lugn och ro i den här miljön, och känna att de lär sig något. Jag är övertygad om att det här är en bra väg framåt för många. Men det tar mycket av min egen tid.”

Förhoppningen är att projektet ska fortsätta, men inte längre på ideell basis, utan att det går att hitta en lösning där han får ersättning för sin tid. Tankarna har stöd i den lagändring som trädde i kraft i somras och som slår fast kommunernas ansvar att erbjuda aktiviteter – som praktik, arbetsträning eller kom­petenshöjande insatser – för personer med försörjningsstöd.

”Jag tror inte det är många kommu­ner som har tänkt på det, och här kan min lilla odling bidra. Mot ersättning skulle jag antingen kunna anpassa verk­samheten efter de nya förutsättningarna och alltså minska odlingen lite, eller så kan jag anställa någon som hjälper mig. Det vore förstås drömscenariot”,  säger Joost van der Meijs.

Sanna Lind­berg
Sanna Lindberg är sommelier med mångårig erfarenhet från restaurangbranschen. Hon är också journalist och skriver om mat och dryck, bland annat i Dagens Nyheter och i synnerhet om öl, ett ämne hon även undervisar i.