Kaffets krokiga väg

Priset på kaffe har skjutit i höjden. Mattias Lund­­blad har tagit reda på hur det kommer sig och hört kaffeodlare uttrycka såväl oro som hopp.

Det är turbulent på kaffemarknaden just nu. Under 2024 fördubblades världsmarknadspriserna på råkaffe och nådde den högsta nivån på 50 år. Det har flera orsaker.

Förra året hade de två största kaffeexportörerna, Brasilien och Vietnam, mycket dåliga skördar. Brasilien, som står för 43 procent av importen till EU, drabbades av torka följt av en köldknäpp. Vietnam, som står för 22 procent, drabbades av torka och höga temperaturer följt av översvämningar. Med den pågående klimatkrisen har många kaffeproducerande länder i världen sett oväntade och svåra väderförhållanden drabba skördarna. Bland odlarna finns en oro. Även om man just nu gynnas av höga priser, kan nästa skörd bli katastrofal.

Krig och konflikter har också skapat problem för kaffehandeln. Frakt­fartyg med kaffe från Asien har tvingats ta långa omvägar för att undvika huthi­rebellers attacker i Suezkanalen i och med kriget mellan Israel och Hamas. Och stora mängder kaffe redo att nå konsumenterna har fastnat längs vägen.

Samtidigt som tillgången på kaffebönor minskat har efterfrågan ökat – tydligast i Kina. Det traditionellt te­­drickande folket har fått nya vanor, på ett decennium har Kina tredubblat sin kaffeimport, vilket drivit upp priserna. För Sveriges del blir den svaga kronan grädde på moset.

Vissa ser i allt detta en möjlighet till att rätta till förhållandena på en kaffemarknad som under lång tid varit hänsynslös mot människor och natur. En av dem är Aurelio Ostolaza, barista i spanska San Sebastián. Han är ursprungligen från Peru och arbetar med kaffeimport till Europa tillsammans med kaffeproducenten Fundo San Crispin i området där Anderna och Amazonas möts. Där rör man sig från massproduktion till specialkaffe, något Aurelio Ostolaza ser ett ökat intresse för. Priskänsligheten är mycket mindre när det kommer till specialkaffe och han tror det kan ge kaffe­odlarna bättre villkor.

”Man kan få tre gånger bättre betalt, kanske mer, jämfört med det mass­pro­ducerade kaffet”, säger Aurelio Ostolaza som ser en liknande tendens på andra håll i världen.

”Vi ser små odlingar i Panama och andra länder i Centralamerika som producerar fantastiskt kaffe. Det är länder som alltid har haft bra kaffe, men nu när vädret gör att skördarna blir mindre, satsar man på fler sorter – sådant vi kan köpa väldigt små mängder av, ibland mindre än ett ton.”

Skillnaden mellan massproducerat kaffe och det specialkaffe han tror vi kommer få se mer av i framtiden ligger i mångt och mycket i hanteringen.

”Kaffet plockas för hand, hanteras mer omsorgsfullt och precist. När man arbetar med små kvantiteter får man en bättre produkt.”

”Men”, tillägger Aurelio Osto­laza, ”det finns gig­an­tiska företag som får fram mycket bra produkter de också”. Han jämför med synen på vin.

”Ingen ifrågasätter att ett dyrt vin är bättre än ett billigt. Så tror jag fler kommer att se på kaffe, och vara beredda att betala.”

Mattias Lundblad
Mattias Lundblad är frilansskribent och -fotograf med Connecticut, USA som bas. Han arbetar med ämnen som miljö, samhällsrörelser och kultur.