Långlivat lärande

Inspirerande förebilder är nog så viktiga när det kommer till en mer ­hållbar hantering av vardagslivets många föremål. Susanne ­Helge­son berättar om allt från kungligheter till lågstadiebarn med smittande ­lagnings- och fixar­iver.

Ibland tänker jag på kung Charles, närmare bestämt den tredje av Stor­britannien. Jag gör det kanske någon gång i månaden då jag av olika anledningar lagar något som är trasigt. Senast var det en balkongstol som jag fixade med hjälp av tandtråd – synner­ligen effektivt! Charles, förlåt, kung Charles, är ju sedan länge känd för sin hållbarhetsiver gällande till exempel lagning av sina oljerockar och härom året deltog han i min absoluta favoritserie på kanal 7 – BBC-produktionen The Repair Shop – kallad Återskaparna England på svenska. I detta får människors käraste ägodelar, ofta slitna och/eller trasiga till oigenkännlighet, nytt liv av extremt skickliga hant­verkare, specialiserade på olika moment och material. Ofta med ett tårdrypande mottagande av slutresultatet. Synligt rörd blev också den brittiske monarken (som vid tillfället var prins) när hans favoritvas som gått i kras, hade restaurerats till perfektion av programmets keramikexpert.

Inredningsarkitekten Ernesto Garcia besitter en annan typ av expertis och befinner sig i ett helt annat sammanhang. Sedan i höstas är han nämligen forskarstudent på Konstfack, Sveriges största konstnärliga högskola inom konst, design och konsthantverk. Hans doktorandprojekt Something is broken handlar både om miljösitua­tionen i världen och om hur lagning och reparation utifrån flera olika aspekter är något vi behöver, både som individer och som samhälle. I projektet undersöker han därför idén om ett slags ”helande”, alltså läkning, som han tycker ingår i begreppet reparation, både för produkt och människa. Projektet, som utgår från offentliga och privata miljöer, känns både ­aktuellt och välbehövligt med tanke på allt från kapitalismens negativa effekter som köp och släng, klimat­krisens ­växande sopberg och vikten av alla minnen många objekt bär på – visst är väl de värda att ta tillvara?! Utöver att också undersöka hur lagade objekts estetik uppfattas – kanske ­älskas de ännu mer – genomför Ernesto också ”reparationsworkshops” som har lite karaktären av sociala syjuntor med trivsamt häng och samkväm med ­lika­sinnade, läs reparationsintresserade. Senast var det fyra skinnfåtöljer i en restaurang som med gemensamma krafter fick nytt liv.

Lagningsarbete i grupp kan också te sig som i den holländska staden Dordrecht, för övrigt landets äldsta. En gång i månaden anordnas Kids Repair Café där ett stort gäng barn mellan sex och tio år samlas för att tillsammans med volontärer ge allt från spelkonsoler och fjärrstyrda bilar till mjukisdjur och kläder nya liv. Tanken är också att barnen lär genom att göra, får förståelse för ­­hållbarhet och återvinning på ett lekfullt sätt och dessutom får en social träning genom utbyte med grannar och andra genera­tioner. Idel vinster alltså inklusive entusiastiska både barn och föräldrar, i denna lagnings­gemenskap.

Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämnen.