Maten i skamvrån

Inte sällan stämplas enskilda livsmedel som miljöbovar. Oförskyllt, menar Ann-Helen Meyer von Bremen.

Från att i många år ha legat säker på tio-i-topp-listan över hälsosam ”super­foods”, har avokadon nu ­hamnat i skamvrån. För det ökande odlandet av avokado orsakar en rad miljöproblem. Det driver skogsskövling, minskar den biologiska mångfalden, kräver stora mängder kemiska bekämpningsmedel och vatten. Och dessutom ­kontrolleras en stor del av odlingen i Mexiko av knarkkartellen Caballeros Templarios, vilket innebär att var och varannan köpt avokado ger pesos i fickan på narkotikahandlarna.

Denna nyhet har under året cir­kulerat i amerikanska och brittiska medier och nådde nyligen även Sverige. Frågan är om vi nu kommer att få se en köpbojkott av avokado, eller kanske rent av ett förslag på ­avokadoskatt?

”Istället för att helt sluta köpa mandlar eller avokado kan vi faktiskt välja bättre odlingssystem, exempelvis det ekologiska.”

Avokado är bara en i mängden av livsmedel som med jämna mellanrum pekas ut som ”dåliga”, ja nästan ”onda”, att döma av de åsiktsstormar som ibland bryter ut. Mandlar, cashew­nötter, kött, soja, palmolja och kaffe är några andra exempel på råvaror som kritiseras för att orsaka omfattande miljöförstöring men ibland också ­ifrågasätts av sociala skäl. Kakao och vin brukar främst uppmärksammas på grund av de usla arbetsförhållanden under vilka de framställs.

Kännetecknande för dessa livsmedel är att produktionen av dem sker någon annanstans – långt från oss som ska äta dem. (Vi föder visserligen upp djur i Sverige för köttkonsumtion, men den uppfödning som brukar ­kritiseras som miljövidrig bedrivs främst utomlands.) Och i och med avståndet saknar vi kontroll över och makt att påverka produktionen. Istället pekas viss mat ut som ond, som mat vi bör undvika.

Men maten i sig är aldrig ond. Däremot kan sättet den produceras på vara mer eller mindre bra, utnyttja djur och natur såväl som människor. Så istället för att helt sluta köpa mandlar eller avokado kan vi faktiskt välja bättre odlingssystem, exempelvis det ekologiska. Vi kan också, där det är möjligt, välja att köpa alternativ som produceras i Sverige eftersom det ofta är lättare att påverka hur maten odlas och föds upp i det egna landet. Vill vi ta ytterligare ett steg i vårt engagemang, kan vi på olika sätt ­uppmana butikskedjorna och restaurangerna att också välja mat framställd i bättre produktionssystem.

Det finns också ett annat problem med att fokusera på råvarorna som så­dana snarare än hur de produceras, nämligen att det hela tiden poppar upp nya ”onda” livsmedel. Just nu är det vinerna i Sydafrika som ska ­bojkottas. Men vad händer om strålkastarna skulle riktas mot frukt- och vinodlingar i Europa och USA, där illegal, utländsk arbetskraft också ­jobbar under tuffa förhållanden? När vi inser hur mycket bekämpnings­medel som används inom citrus­odlingen? Eller när media på allvar nås av kunskapen om hur framställandet av palmolja orsakar kraftig miljö­förstöring, denna olja som finns i ­nästan allt vi äter? Vad blir egentligen kvar på tallriken då?