Det alldagliga i nytt ljus

Med köksredskap och via väderleksrapporter, Susanne Helge­son skriver om konst som får oss att stanna upp och se samtiden.

Jag slås ofta av konstens betydelse som ett slags känslig avläsare av vår sam­tid och hur den synliggör det vi annars inte så ofta tänker på. Exempelvis härom dagen när jag gick förbi konstnärsduon Bigert & Bergströms verk Morgon­dagens väder Stockholms Central­station. I ett av landets mest välbesökta urbana rum hänger här från taket vad som först ser ut som rätt många runda lampor som ofta byter färg i olika nyan­ser. Duon förklarade vid invigningen 2012 att det ska läsas som ett slags topo­grafisk trappa över vilken en mängd lysande molekyler hänger. Molekyler som motsvarar de vanligast förekommande atmosfäriska gaserna och ändrar färg beroende på väderprognoser för morgondagen. Väder­prognoser som konst – vad är tanken? Jo, verket är av­­­sett att spegla hur vi ständigt är uppkopplade och uppdaterade i en tid när många tycks be­­satta av att ha kontroll för att försöka förutspå framtiden. Påminnelsen om detta, varenda gång jag passerar, ger något intressant att fundera på; vad gör det med oss?

Lika tankeväckande konst – som bland annat handlar om mat och dess traditioner – görs av den världsberömde indiske konstnären Subodh Gupta, född 1964. Till i början på aug­usti deltar han i grupputställningen Talking Objects på Singapore Art Museum med ett av sina mest kända verk; Very Hungry God (skapat 2005–2006) som består av det han blivit mest känd för – köksred­skap i rostfritt stål, i olika storlekar och former. I en flera meter stor skulptur som påminner om en slags kaskad har han sammanfogat hundratals glän­sande vardagsföremål som kastruller, stekpannor, tallrikar, skålar, hinkar, lock, kannor och annat vi brukar då vi lagar mat. Inte bara till oss själva utan också till gudarna, enligt indisk/hinduistisk sed för att visa vördnad. Ett verk som lika mycket handlar om det vardagliga som det existentiella.

Guptas fascination för mat och köks­utensilier kommer från barndoms­åren; gemenskapen, dofterna, hur man delade med sig till de fattigaste och tog vara på allt. I hans verk kan allt från kritik mot slit-och-släng-mentalitet och modernitet kontra (måltids)traditioner avläsas, till de många motsägelserna i ett samhälle som befinner sig mellan växande rikedom och djup fattigdom, mellan gamla kastsystem, religion och sekularisering. För att inte tala om kon­sekvenserna av Indiens roll som en av världens största stålproducenter. Ett land där massproducerade rostfria stål­redskap blev en del av vardagen i alla hem och samhällsklasser och som ­därmed förenar landets knappt 1,5 mil­jarder invånare.

Om detta visste jag knappt någonting förrän jag snubblade över Subodh Guptas konstnärskap som rönt honom en världsomspännande uppmärk­samhet. Just nu är han också aktuell med utställningen A Fistful of Sky, fritt översatt En näve himmel, i Bombay. Även här använder han sig av vardagliga ting i monumentala installationer för att väcka frågor – denna gång om identitet och erfarenhet. Kanske ligger hans storhet i att med det vardagsnära, välbekanta bjuda in och ge oss betraktare ny kunskap att fundera över.

Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämnen.