Gamla grödors fördel 

I Etiopien utgör en traditionell gröda vid namn enset ett undantag från den globala normen när det gäller näringskällor. Gunnar Rundgren berättar.

För omkring 20 miljoner människor i Etiopien utgör banansläktingen enset en viktig del av kosten. Vid framställningen av mat skrapas en sorts pasta från stammen. Denna pasta kan ätas direkt men framför allt så jäses den och används till gröt och tunna ojästa bröd. Näringsvärdet är ungefär detsamma som för potatis och skörden är hög. Enset är inte bara mat utan bidrar också med fiber, natur­mediciner och djurfoder.

Det sägs att hushåll där man odlade enset inte drabbades av svält under de svåra torkperioderna och hungerkatastroferna på 1970-­ och 1980­-talen. Den kallas därför också ”trädet mot hunger”.  Grödan odlas huvudsakligen småskaligt för husbehov, från någon enstaka planta till små fält nära bostaden. Den är an­språkslös och bönderna sätter ofta nya plantor varje år för att alltid ha full­växta exemplar att skörda.

Enset är ett undantag från normen. Många andra traditionella grödor har ersatts av ett litet antal sorter som förser världen med huvuddelen av maten. Två tredjedelar av allt odlat protein kommer numera från de fyra grödorna majs, vete, ris och sojabönor medan samma grödor samt sockerrör står för två tredjedelar av alla kalorier från världens åkrar. Dessutom har an­­talet sorter av dessa grödor minskat dramatiskt de senaste hundra åren. Det har skett en liknande utveckling inom djurhållningen, där mångfalden både i arter, raser och skötselsystem kraftigt mins­kat. I nästa steg är det industri­ella produkter som läsk, chicken nuggets, snabbnudlar och vegetabiliska oljor som ersätter traditionell mat.

Denna utveckling har drivits av ett alltmer industrialiserat jordbruk och av ett fåtal globala livsmedelsindustrier och handelskedjor. Det har givit oss billig mat. Men, det finns en baksida i denna likriktning. De globala grödorna ger oss visserligen mycket av stora bygg­stenar som energi och protein men innehållet av andra näringsämnen är oftast lågt, och ännu lägre i de ultra­pro­cessade produkter som görs av dem. Övervikt, brist på mineraler och vitaminer – något som brukar kallas den ”dolda hungern” följer i dess spår.

En forskningsstudie visade nyligen att det finns över 300 000 genetiska funktioner i lantsorterna av vete som helt saknas i de moderna sorterna. Än mer likriktade är bananerna där nästan alla som säljs är av samma sort, Caven­dish, som förökas vegetativt (med stick­lingar, inte frö), vilket gör plantorna identiska. Även på husdjurs­sidan har enfalden gått långt. Nästan alla kycklingar i världen är av endera rasen Cobb 500 eller Ross 308, båda ägda av multinationella bolag. Denna brist på variation är inte bara ett gastronomiskt, estetiskt och kulturellt problem utan kan få stora ekologiska och ekonomiska konsekvenser då växterna eller djuren drabbas av sjukdom. På 1950-talet slogs hela världens bananodlingar, som då bestod av sorten Gros Michel, ut av panamasjukan, något som när som helst också kan drabba Cavendish.

Att etiopierna behållit och till och med ökat odlingen av enset är ett ut­­tryck för en stark kultur och vårdande av traditioner, något vi moderna svenskar kanske kunde dra lärdom av?

Gunnar Rundgren
I 32 år bodde Gunnar Rundgren på den ekologiska gården Torfolk och var en av grundarna av krav. Gunnar jobbar som konsult, författare och småbrukare.