Små steg, stora förändringar

Att få fler att göra bättre val och samtidigt förändra beteenden till att gynna social, miljömässig och/eller ekonomisk hållbarhet, det är vad nudging handlar om. Susanne Helgeson berättar.

Jag har skrivit om det förut, begreppet nudging. Att varsamt putta någon i rätt riktning, underförstått en mer hållbar sådan. Att få fler att göra bättre val och samtidigt förändra beteenden till att gynna social, miljömässig och/eller ekonomisk hållbarhet. Det kan till exempel handla om kunskapsöver­föring med en positiv effekt som när du berättar för din kompis som ofta handlar och returnerar på nätet, att en stor del av varorna som går i retur direkt kasseras och blir landfill (deponi). Vilket får kompisen att tänka två gånger nästa gång hen ska beställa något. Men nudging handlar oftast om när företag och organisationer milt puttar sina anställda och/eller konsumenter. Som när arbetsgivaren bekostar friskvård för de anställda för att få ner sjuktalen. Och när matvarubutiken skyltar de ekologiska bananerna tydligare än de andra. Myntat redan 2008 av den Nobel-belönade ekonomen Richard Thaler och forskaren Cass Sun­stein har begreppet nudging spridits över klotet och på flera sätt gjort gott. Den europeiska varumärkesföreningen European Brands Association tävlar till och med i ”sporten” för att inspirera konsumenter till ett medvetet, ansvars­fullt och hållbart beteende. I ”Nudging for good” vann 2019 initiativ som får oss att återvinna blöjor, lära barn om ett jämställt hushållsarbete och använda en speciell utbildningsmetod som före­bygger barnfetma.

Här hemma berättade tidigare i år före­­taget Wästbygg att de genom nudging skapat en säkrare byggarbetsplats. På 18 månader fick de hela 87 pro­cent fler inrapporterade tillbud, det vill säga skador och/eller risker, som sedan uppmärksammades och åtgärdades av företaget.  Allt som ett led i strävan att ingen anställd ska skada sig på jobbet.

Till sin hjälp hade de företaget Beteendelabbet som skapat en arbetsprocess just för nudging där insikter från psykologi, tjänstedesign och beteendeekonomi kombineras. Yrkesarbetarna intervjuades och olika beteenden kartlades för att förstå varför rapporteringstalen var så låga. Det visade sig bland annat att själva ordet ”tillbud” ofta förknippades med en all­varlig skada eller till och med dödsfall. Därför upplevde medarbetarna att det inte alls var lika viktigt att rapportera incidenter där ”ingen kom till skada”.

Då gjorde Beteendelabbet en nudge där stora, synliga rapporteringsstationer placerades ut i direkt anslutning till arbetsmomenten på arbetsplatsen, likt första-hjälpen-stationer. En annan nudge var återkopplande affischer som gav positiv feedback på antal rapporter som kommit in och vilka åtgärder som gjorts tack vare dessa. Affischerna upp­daterades i takt med att nya rapporter kom in och var dessutom på flera olika språk så att alla skulle kunna tillgodogöra sig informationen. Ordet ”tillbud” valdes också bort till förmån för ”Aj-” respektive “Oj-rapport” där det förstnämnda gällde en skada som skett och det andra något som var en risk eller en händelse som var nära ögat. Tänk vad enkel en lyckad nudge ter sig, det gäller bara att komma på den!