Trädgårdsväxternas vara
Nya rutter, nya insikter. På Trädgårdsmässan fick Susanne Helgeson bland annat upp ögonen för den nationella genbanken som i år fyller tio.
En ny erfarenhet, hur ofta får jag egentligen det? Frågan ställde jag till mig själv efter att lika lycklig som utmattad ha fått flera stycken i och med mitt livs första besök på mässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö. Som entusiastisk nybörjare med stark faiblesse för allt från dahliaknölar till sättpotatis sög jag i mig så mycket jag kunde av allt som erbjöds. Som information om Farbror Grön alias Theres Lundén och Johannes Wätterbäcks nya bok Gratisodla och om olika pomologiska sällskap samt en presentation av den uppgraderade komposttoaletten Luna – den första estetiskt tilltalande jag sett på marknaden. Jag gladdes åt de vinnande skolklassernas bidrag i SM i fågelholk, utlyst av Naturskyddsföreningen och ett oslagbart exempel på ungas kreativitet. Inte minst fick jag av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, reda på att de driver en nationell genbank för trädgårdsväxter (äldre än 75 år) som nu firar tio år som Sveriges nav i bevarandet av vårt gröna kulturarv. Jubileet inleddes med att genbanken, med huvuduppdraget att bevara, nyttja och fördjupa kunskapen om vårt gröna kulturarv, där och då antog det nya namnet ”Nationella genbanken för trädgårdsväxter”. Innehållet består av bär, frukt, kruk-, köks-, krydd- och medicinalväxter, nötter, rosor, perenner, prydnadslökar, -knölar, -träd och -buskar. Och det handlar inte bara om själva växterna utan också om dess kulturhistoria i form av nedskrivna, personliga berättelser om hur den använts, när och av vem. Fantastiskt!
Merparten av sorterna har på ett världsunikt sätt samlats in genom olika växtupprop som organiserades med ”trädgårdssverige” mellan åren 2002 och 2010. Bland annat Rosuppropet, Krukväxtuppropet och Sparrisuppropet blev imponerande kollektiva insatser där volontärer, föreningsliv och myndigheter gemensamt finkammade landet efter växter med historia. Resultatet blev tusentals värdefulla växter som hittades där ingen tidigare hade letat. För de kommande åren är ambitionen att fortsätta samla in växter för att göra samlingen mer komplett. Allt med förhoppningen att få in fler tips och att öka intresset för äldre trädgårdsväxter.
Den nationella genbanken ifråga förde också mina tankar till det Globala frövalvet på Svalbard där det som sägs vara mänsklighetens hopp förvaras djupt nere i en nedlagd gruva. Ett slags säkerhetslager, ett bankfack för genetisk mångfald tänkt att fungera som en back-up för att trygga livsmedelsförsörjningen vid katastrofer och som invigdes 2008 av norska staten som äger och finansierar. Med plats för 4,5 miljoner fröer har idag drygt 1,3 miljoner olika prover från hela världen – 500 av varje, nedkylda med hjälp av permafrosten – samlats in från cirka 100 av världens
1 700 olika genbanker som bevarar frön från växter som anses vitala för vår mat- och lantbruksproduktion. Valvet benämns ibland som Domedagsvalvet och med en förhoppning om att dess fröer förblir orörda ska jag nu ägna mig åt mina nyinköpta dahlior som växer så det knakar.
Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämne
