Fäbodar för framtiden

Ett tips på utflyktsmål i sommartid är att besöka en levande fäbod. För nostalgin och historieberättandets skull kan man tänka, men Ann-Helen Meyer von Bremen ser verksamheten som en förebild för framtiden.

Länge har fäboden mest setts som ett besöksmål, utgjort en nostalgisk bild av Sverige från förr som främst kan upplevas i Dalarna eller på Skansen. Men nu har den blivit het igen. Folk som aldrig ägt en ko går på kulnings­kurser samtidigt som den nordiska fäbodrörelsen kämpar för att fäbod­bruket ska hamna på Unescos lista över immateriella kulturarv i världen. För fäboden är ett resurs­smart och enkelt sätt att öka mat­produktionen på inför framtiden. Torkan 2018 visade också att så kallat utmarks­bete ger större marginal vid påfrestande väderlek. 

Idén med fäboden (och även andra typer av betesdrift) är att man under sommaren flyttar djuren från gården och låter dem beta i skogen, på fjället, ängar, myrar, längs dikesrenar och så vidare. Då kan gårdens åkrar användas till att odla vinterfoder och andra grödor på och därmed går det också att föda fler djur än vad gårdens egna marker klarar. På så vis bygger man in en marginal ifall skörden skulle slå fel eller djur bli sjuka och dö. Detta är något som kan bli allt mer intressant i takt med stig­ande ener­gi­­priser, ostadigare väder och stör­ningar i den globala livsmedelshandeln. 

”Ibland framhålls det som att fäboden kom till på grund av fattig­dom, men sanningen är nog snarare tvärtom – det var för att säkerställa ett visst välstånd”, skriver Håkan Tunón och Bolette Bele i boken Fäboden – naturen, kulturen och kulturlandskapet.

Just torkan 2018 gav en insikt om vikten av marginaler för jordbruket. Beteshagar och andra marker som tidigare hade setts som ineffektiva och improduktiva, började brukas igen. Fäbodbrukare och andra bönder som hade använt sig av utmarker, drabbades mindre av foderbristen därför att de både hade större och mer varierad areal.

En ofta citerad beräkning av energi­balansen vid en fäbod  visar att fäboden ger ett större utbyte i form av livs­medel och stallgödsel än den energi som krävs för att åstadkomma detta. Sex mjölk­kor producerar under 100 dagar 2 miljoner kalorier (kcal) i form av mjölk, smör, messmör, kött och gödsel. Samtidigt förbrukar 100 dags­verken av kvinnor och 50 dagsverken av män (slåtter, ved­huggning, tran­sporter och underhåll) samman­lagt 500 000 kalorier. Det inne­bär alltså att man får ut fyra gånger mer energi än vad som stoppas in. Be­­räk­ningen är gjord på gamla tiders fä­­bod (det vill säga innan man hade tillgång till el eller fossila bränslen) och bygger på att korna gav knappt åtta liter mjölk per dag. I den moderna mjölkproduk­tionen mjölkar en ko väl­­digt mycket mera, mellan 30 och 50 liter per dag. Det går idag också åt väldigt lite arbets­tid per liter mjölk, men det krävs sam­­tidigt betydligt mer extern energi i form av diesel, konstgödsel, transporter, maskiner och kylning än energi­inne­hållet i mjölken.

I dag finns det 200–250 fäbodar kvar i Sverige, de flesta i Dalarna. Flera av dem tar emot besökare så åk gärna ut, tänk bara på att det är en arbetsplats du kommer till. 

Mer info hittar du på fabod.nu.