För en friskare fiskeindustri

I Vietnam är fisk- och skaldjursodling sedan många år en stor industri. Nu driver ASC-märkningen fram ett sätt att hantera såväl djur som människor och miljö på ett mer respektfullt sätt än tidigare. Johan Augustin berättar.

”Flodens kyckling, så kallar vi pangasius”, berättar Vinh Hoans amerikanske marknadschef Max Basch, när han visar runt i fabriken.

Vi befinner oss i södra Vietnam och fabriken som ligger i Mekongdeltats Dong Thap-provins har tusentals an­­ställda och många avdelningar – från den med levande fisk som kommer in på rullband, den där den rensas och filéas, till frysrum och paketering.

”Mekongdeltat som utgör ungefär lika stor yta som Danmark täcktes tidigare av mangroveskog, och uppskattningsvis hälften av den har sedan början av 1970-talet skövlats, för att göra plats åt just räkodlingar.”

När medialarmen för några år sedan gick om att torsken hotades av utrotning blev den betydligt billigare vita matfisken pangasius snart ett alternativ. Men lika snabbt som den avlöste torsken, blev den också ett omskrivet hatobjekt. Delar av kritiken mot pangasius, eller vietnamesisk ­hajmal som den också kallas, har gällt dess konsistens.

Man använder kemikalier för att den frysta fisken ska kunna absorbera mer vatten och behålla sin fuktighet.

”Men för mycket vatten i fisken ger en gummiartad konsistens och en smak som många människor klagar på”, berättar Max Basch. ”Dessutom ökar vikten med det tillsatta vattnet och ger ett högre marknadspris.”

Nu pågår arbetet med att försöka få konsumenterna att ta pangasiusen till sig. Vinh Hoan behandlar inte sina filéer med kemikalier och blev för fem år sedan Vietnams första ASC-certi­fierade pangasiusproducent. Den oberoende icke vinstdrivande organisa­tionen ASC, Aquaculture Stewardship Council, bildades 2010 av bland annat WWF och är det ledande certifierings- och märkningsprogrammet för ansvarsfull fisk- och skaldjursodling. Vid ASC-certifierade odlingar används mindre mängder kemikalier, antibiotika undviks, det är färre djur i bestånden och man använder mindre mängder foder än i andra odlingar – vilket sammantaget gör att fler djur överlever. Dessutom är de anställdas arbetsvillkor bättre vid en ASC-certifierad odling.

Vi åker vidare till Soc Trang-provinsen där räkodlingarna breder ut sig så långt ögat når i det flacka deltalandskapet. Mekongdeltat som utgör ungefär lika stor yta som Danmark täcktes tidigare av mangroveskog, och uppskattningsvis hälften av den har sedan början av 1970-talet skövlats, för att göra plats åt just räkodlingar. ASC-certifierade odlare i Vietnam som tillkommit sedan ASC:s etablering år 2000 förbinder sig att under det första etableringsåret återplantera mangrove på sina marker, med hälften av den ytan som under tidigare årtionden skövlats.

”Vi ser räkor och pangasius som en naturresurs som vi måste ta hand om”, säger Huynh Quoc Tinh som är WWF:s akvakulturansvarige i Vietnam. ”Vi vill främja försörjningsmöjlig­heterna för lokalbefolkningen och samtidigt bevara miljön.”

Tran Quang Huy, vid det ASC-certi­fierade räkföretaget Stapimex kontrollerar vattenkvaliteten och räkornas väl­mående i dammarna. Ur miljösynpunkt är certifieringen en självklarhet.

”Och förutom sociala förmåner har jag fått ett rejält lönelyft. ASC är ett lätt val”, menar han.