Ingen enkel ekvation

En produkts totala miljöpåverkan kan variera, ibland beroende på vem som räknar. Ann-Helen Meyer von Bremen analyserar livscykelanalyserna. 

Det lilla gröna märket berättar att grill­chipsen släpper ut 0,63 kilo koldioxid­ekvivalenter, medan påsen med sourcream and onion har ett utsläpp på 0,65 kilo. 

Chipsföretaget är långt ifrån ensamt om att börja märka livsmedel med siffror som ska ange hur stor deras klimatpåverkan är, men det finns anledning att ta dem med en rejäl nypa salt. Underlagen som ligger till grund för matematiken är långt ifrån så exakta som de siffror som anges på mat­förpackningen, butikskvittot eller receptet. De företag som ägnar sig åt den här typen av klimatberäkningar er­­känner själva att det finns stora osäker­­­heter, men de brukar samtidigt hävda att märkningarna trots allt är viktiga, ”för klimatets skull”. En annan för­klaring kan vara att det finns pengar att tjäna på klimatmärkningar, både för de företag som utför dem och för företag som använder sig av dem.

Det verktyg som används för att räkna ut klimatsiffrorna kallas för livscykelanalys. Metoden är tänkt att beräkna en produkts miljöpåverkan hela vägen från vaggan till graven. Och den kan verkligen vara ett bra hjälpmedel för att upptäcka var i produktionskedjan den största miljö­påverkan sker. Men metoden har också stora begränsningar, framför allt när man jämför olika produkter. 

Under åtminstone 40 år har vetenskapen försökt komma fram till om plast, papper eller tyg är det mest miljö­vänliga materialet vid tillverkning av påsar, men trots otaliga livscykel­ana­lyser, har man fortfarande inte ­svaret. För olika studier kommer fram till olika svar. Ännu mer komplicerat blir det när man jämför olika livs­medels på­­verkan. Det handlar trots allt om en biologisk produktion med mycket stora variationer. Klimat, jord­mån, väder och odlingssätt – allt varierar. Potatis och rotfrukter kan ha en klimatpå­verkan på allt från 0,1 till hela 5 kilo växt­husgaser per kilo rotfrukter. Femtio gångers skillnad alltså! Och det innan man ens börjat syna den klimatpåverkan som sker när ­grödorna lämnat gården, i samband med transporter, förpackning, kyl­lagring, vidareförädling och tillagning. Den typen av stora variationer är inte in­­klu­derad i klimat­siffran som trycks på förpackningen.

Ett annat problem är att livscykelanalysen slår ihop koldioxid, metan och lustgas, trots att dessa tre växthusgaser skiljer sig radikalt åt. Metan, som kommer från idisslarna, bryts ner i atmosfären efter bara 10–12 år, medan koldioxiden lever kvar i upp till tusen år. Det innebär att om bara inte kor, får och getter blir fler till antalet än de är nu, så ökar heller inte uppvärmningen på grund av metanutsläpp. Uppvärm­ning som orsakas av koldioxidutsläpp däremot pågår som sagt under mycket lång tid. För att ytterligare komplicera det hela bygger också siffrorna för metan och lustgas på schabloner – och ibland rena gissningar. 

Som dagens klimatmärkning av livsmedel ser ut, är den inget hjälp­medel i kampen mot en mer hållbar utveckling. Snarare tvärtom.