Klokskap mellan pärmar

Frågar man Ann-Helen Meyer von Bremen bör Tomten komma med åtminstone ett hårt paket. Här tipsar hon om en ny och några aningen äldre underhållande järngympingböcker att sätta upp på önske­listan, eller glädja någon annan med.

”Ur underjorden har vi släppt fram en väldig armé av spökarbetare som gör livet bekvämt för många av oss, men som samtidigt trampar sönder planeten och lever rövare i atmo­sfären.” Det här är Henrik Ohlssons målande beskrivning av all den energi, både fossil och annan, som mänskligheten använder idag. Och ju rikare land vi lever i desto större kader av ”slavar” i form av energi, har vi tillgång till.

En genomsnittlig europé har 50 slavar, jämfört med en bangladeshier som har tre. Henrik Ohlssons bok Naturen och människan – Från lägerelden till fossilsamhället är full av den här typen av pedagogiska grepp. Låt inte den något träiga titeln avskräcka, det här är en mycket intressant bok för alla som någon gång funderat över var männi­skan egentligen hör hemma i naturen – och Henrik Ohlsson är en under­hållande berättare. Han jobbar annars som lektor vid institutionen för historia och samtidsstudier vid Södertörns högskola och intresserar sig för sådant som miljö, andlighet, natur, samhälle – en sann tvärvetenskapare alltså. Boken är en historisk genomgång av hur människan försökt bemästra naturen med exempelvis elden, metallerna, jorden och oljan och hur detta har påverkat oss. Den ställer också frågan om vi nu kommit till vägs ände, håller vår exploatering på att leda till vår egen undergång? Som jag uppfattar Ohlssons budskap finns det två saker som kan rädda oss från oss själva: Insikten om att naturen är helig och att vi människor är en del av denna helighet och alltså inte kan bete oss hur som helst, samt vår förmåga till lek och kreativitet för att lösa problem. Det är en allvarlig och samtidigt ljus och hoppfull bok.

Tonen i Axel Lindéns Hästen, som kom för något år sedan, är en helt annan. Bokens berättare är knivskarp i sin kritik av kapitalismen och vårt energislukande samhälle. Samtidigt som han är pessimistisk när det gäller vår framtid, så är det märkligt nog en bok som gör mig upplyft och där finns en kolsvart humor som får mig att bli på riktigt bra humör. Axel Lindén lever som han lär. Han envisas med att ägna sig åt ineffektiva sysslor som att föda upp lamm, vilket han skrivit om i Fårdagboken, och att sköta om sin egen skog istället för att göra som de flesta andra skogsägare, låta skogsindustrin ta hand om allt, vilket han skrivit om i Tillstånd – varannan gran, varannan tall och andra orimligheter. Nu stretar han ilsket vidare och kör ut virket själv med häst. Miljövänligt, men helt olönsamt, förstås. Under det hårda arbetet filosoferar han och levererar sin samhällskritik, varvat med det intressanta och ömsinta ­samspelet som växer fram mellan honom och hästen. Det är ett svårt hantverk att köra arbetshäst och Lindén vet vad som krävs av den som vill något mer än att bara snacka om att ”göra skillnad”.

Ann-Helen Meyer von Bremen
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med inriktning på lantbruk, mat och miljö.