Med fokus på framtiden

Vertikala trädgårdar, insektsodling, labbkött och genteknik får stort utrymme i debatten om framtidens mat. Men hur mycket det ger i ­förhållande till vad det kostar talas det tystare om. Ann-Helen Meyer von Bremen ser ett problem med det.

Flera tidningar rapporterade i oktober om hur parkeringsgaraget i DN-skrapan i Stockholm ska förvandlas till ett växt­hus och ge kungsholms­borna riktigt närodlad sallad. Plan­tagon, företaget bakom växthusgaraget, planerar också sedan länge att bygga ett odlings­höghus i Linköping och ge det samma namn som företaget. Idén med stadsodlingar är intressant, inte minst som pedagogiskt verktyg där stadsborna kan se hur det odlas och kanske även delta i odlandet. Det är också ett sätt att göra mer plats för grönska bland betongen. Men de här vertikala odlingsprojekten nöjer sig ofta inte med det, de vill också framstå som lösningen på den hållbara matkonsumtionen i städerna.

”Laboratorieköttet är inte bara smaklöst, det innehåller heller inte alla de näringsämnen som finns i vanligt kött.”

Insektsodling, laboratoriekött, 3d-utskrift av mat och genteknik är några andra exempel på inno­vationer som påstås lösa världssvälten och göra maten mer hållbar. Mycket sällan granskas de påståenden som görs och ännu mer sällan intresserar sig någon för ekonomin bakom. Framställande av labbodlat kött och den nuvarande gentekniken är oerhört dyra processer. Det är därför som gentekniken främst ägnat sig åt enkla ingrepp som att göra grödor resistenta mot bekämpningsmedel och även koncentrerat sig på de ekonomiskt stora slagen, som majs, soja och bomull. Att odla i höghus, eller parkeringsgarage för den delen, är också betydligt dyrare än att odla på marken. Enligt Joakim Rytter­born, utvecklingsledare för Plantagon, kommer det att bli dubbelt så dyrt att odla grönsaker i parkeringsgaraget under DN än i ett vanligt växthus. Och då pratar vi ändå om en befintlig byggnad. Detta är också skälet till att man ofta pratar om sallads- och ­grönsaksodling, inte om volymgrödor som ris, spannmål eller potatis som trots allt är det som föder människor i världen, eftersom det skulle bli all­deles för dyrt.

Det spelar dessutom sällan någon roll om innovationen fortfarande är i sin linda och inte ännu fungerar som det påstås, det blir ändå spaltmeter i tidningarna och forskningsmedel. Laboratorieköttet är inte bara smaklöst, det innehåller heller inte alla de näringsämnen som finns i vanligt kött och 3d-utskriften har även den lång väg att gå innan den kan mäta sig med butikens livsmedel. Likaså radar forskningsrapporten Insects as Food – Something for the Future från SLU upp en rad frågetecken och problem med att odla insekter som humanföda i någon större skala, inte minst eko­nomiska. Ändå drar de två forskarna slutsatsen att insektsodling ”passar perfekt i ett modernt livsmedels­system”, varpå en aktör fick 9 miljoner ­kronor för att fortsätta forska på ­syrsor som livsmedel. Och därmed är vi inne på det kanske allvarligaste ­problemet, nämligen att den här typen av trendiga innovationer både drar pengar och fokus från den viktiga grundfrågan – att göra vår mat hållbar på allvar.