När gammalt blir till nytt

Redesign, remake, reuse, refashion. De blir allt fler, orden med prefixet ”re” som ju betyder ”åter”. Så är också återanvändning något som verkligen ligger i tiden. Susanne Helgeson berättar om en helt ny bransch där det ratade ses som en värdefull resurs.

Få hållbarhetsintresserade kan väl ha undgått mantrat för en bättre värld; reduce, reuse, remake och recycle – snäppet mindre slagkraftigt sagt på svenska. Men ju oftare uttalat eller tänkt, desto längre in i vardags­be­styren kryper orden där de översätts till handling.

Som till exempel när nya frottéhanddukar absolut måste inhandlas eftersom de gamla med allt sämre resultat lyckas torka familjens ­kroppar. Jag tänker naturligtvis köpa ekologiskt men hör av en vän att hon nyss köpt handdukar av återvunnen bomull vilket låter ännu bättre. Saker och ting, inklusive material, som kan användas om och om igen, känns definitivt resurssnålt vettigare. Dock var hennes handdukar ämnade för köksändamål och därför inte i frotté. Mitt önskemål visar sig därmed efter en stunds googlande snudd på omöjligt att infria – kökshanddukar liknande väninnans är allt nätet har att erbjuda.

”En fascinerande läsning om att vårt samhälle idag står inför ett helt nytt sätt att tänka. Ett tänkesätt kallat Re:”

Varför, undrar jag och mailar ­frågan till forskningsintensiva Smart Textiles vid Borås Textilhögskola – det de inte kan om textil, är inte värt att veta. Och med vändande post ­kommer ett svar om att just frotté är svårt att göra kvalitativ av återvunna bomullsfibrer eftersom dessa blir ­kortare när de först ”rivs ner” för att sedan spinnas till nytt garn. Frottén med sin öppna konstruktion av öglor, kräver alltigenom långa fibrer. Det är sålunda bättre att köpa badlakan second hand eller av ekologisk ­bomull. Vad jag också får veta är att Hög­skolan i Borås nyligen gett ut en ­antologi som handlar om ännu fler åter-idéer, Re: en ny samhällssektor ­spirar. I boken bidrar ett tjugotal ­skribenter, allt från doktorander och textilingenjörer till professorer och docenter, med olika, alla lärorika, infallsvinklar på ännu fler re-begrepp än de i inledningen redan nämnda; redesign, recraft, recreate, reclaim, repair och refashion. Sammantaget en fascinerande läsning om att vårt ­samhälle idag står inför ett helt nytt sätt att tänka. Ett tänkesätt kallat Re: som resulterar i en helt ny kom­mersiell sektor karaktäriserad av ­”filosofin att återanvändningen, spillminskningen, återbruket, efterlivet ses som de viktigaste faktorerna för ett miljömedvetet hållbart samhälle. Det handlar om att hantera resurserna som finns i det ratade och att aktörer ser de kommersiella möjligheterna. Nya affärsmodeller måste skapas för att möta det nygamla”.

Kort sagt är Re: en ny bransch där det ratade ses som en viktig resurs ­vilket ju är fullkomligt logiskt ­eftersom hela hållbarhetstänket går ut på att hushålla med resurser – materiella, miljömässiga och mänsk­liga.

Så det är bara att börja vänja sig vid att möta några av de nya professionerna som följer i Re:s spår – som till exempel reparationsingenjören, avfallsmäklaren och spillogistikern.