Rädda världen, tjäna mindre

Det finns många frågor att ta ställning till för den som vill minska sin klimatpåverkan. Ytterst handlar det om att ändra livsstil. Men vad innebär det egentligen? Ann-Helen Meyer von Bremen resonerar.

Skippa flyget och ta tåget istället? Välja ekologiskt? Dra ner på köttet? Köpa en ny elbil eller köra med den gamla bensindrivna tills den gjort sitt?

För att leva hållbart blir svaret ofta att vi ska välja miljömärkta varor, handla begagnat, reparera istället för att köpa nytt och koppla upp oss på den cirkulära ekonomin. Allt detta är givetvis bra, men det räcker inte. Vi måste också konsumera mindre. Be­­tydligt mindre. Sverige tillhör de länder där konsumtionen behöver minska allra mest, eftersom vi svenskar hör till dem som kraftigt lever över våra tillgångar.

Om alla skulle leva som vi i Sverige gör, skulle det enligt Världsnatur­fonden WWF behövas drygt 4,2 jordklot. Det är en ökning från 3,7 jordklot på bara några år, trots den stora medvetenheten om klimathot och miljöpåverkan. Men varför? Svaret är att vi är rika och det finns inget samband som är så starkt som det mellan inkomst och klimatpåverkan. Ju rikare, desto större.

”Det här är egentligen enkel matematik – den som har mer pengar, konsumerar också mer och gör därmed av med mer resurser.”

Världen är inte rättvis, det gäller även när det kommer till växthusgasutsläppen. Om vi fördelar de globala växthusgasutsläppen på alla jordens människor, hamnar vi på 5 ton kol­dioxidekvivalenter per person. Det är drygt dubbelt så mycket som det borde vara, eftersom utsläppsutrymmet är cirka 2 ton per person. I Sverige släpper vi ut hela 11 ton växthusgaser per person, sett till konsumtionssiffrorna. Ett land som Indien ligger under 2 ton och vissa afrikanska länder söder om Sahara på drygt 1 ton. Liknande siffror gäller för matsvinnet. Trots brist på kylkedja slänger fattiga afrikanska länder bara en tiondel av maten, jämfört med oss svenskar. Ju rikare, desto mer svinn alltså.

Det är inte bara skillnad mellan fattiga och rika länder, utan också mellan fattiga och rika människor. Den rikaste tiondelen i Sverige står för knappt 20 procent av utsläppen, medan den tiondel som har lägst disponibel inkomst bara orsakar 5 procent av utsläppen. Förenklat kan man säga att de rikaste släpper ut fyra gånger mer växthusgas än de fattigaste.

Det här är egentligen enkel matematik – den som har mer pengar, konsumerar också mer och gör därmed av med mer resurser. Därför räcker det inte att enbart göra klimat­smarta och miljövänliga val, själva konsumtionen måste också minska och det enklaste sättet att åstadkomma det, är att minska inkomsterna, särskilt för de som tjänar mest. Det här är besk medicin att svälja för ett rikt land som Sverige och inget budskap som någon politiker vågar gå till val på. Men om vi verkligen vill minska vår klimat­påverkan så är det där vi landar.

En mer hållbar livsstil skulle innebära att vi ägnade mindre tid åt lönearbete och mer åt sysslor som vi i allt större utsträckning börjat köpa, som matlagning, städning, reparationer och odling. Men också åt umgänge med andra människor och sådana verksamheter som vi idag klassar som fritid. Det skulle vara ett annat liv, och kanske rent av ett bättre.