Viva il pianeta

Musik förstås och konst, men också hållbarhet kan vara temat för en festival. Det erfor Susanne Helge­son som nu i sommar deltog i en italiensk sådan där språket kring miljöfrågor bland mycket annat diskuterades.

Hösten är tveklöst min favoritsäsong. Inte bara tack vare naturens gränslöst vackra skiftningar, nya roliga uppdrag efter semesterstiltje, njutningsfull ­ute­­­- temperatur och att tennislektionerna drar igång igen. Nej, det fina med hösten är också de många återseendena efter vännernas sommarspridning. Och allt man har att berätta för var­andra. Olika typer av festivaler tycks för många vara sommarens absoluta höjdpunkt, i år talades extra varmt och länge om bland annat Helsingfors festspel som är grannlandets största allkonstfestival med musik, teater, dans, bildkonst och ”en magisk parad med jättegiraffer”, enligt den entusiastiska väninnan. Lika höga på intryck var några av dem som trängts med alla andra Way Out West-besökare i Göteborg och sett och hört Zara Larsson, The Cure, Veronica Maggio, Moby och The Hives. Ja, vad vore väl vårt välmående utan ett regelbundet kulturintag?

Vad gäller festivaler är jag usel på de musikaliska men kunde i årets återträffsdiskussioner kontra med en ­italiensk i Milano. Som jag visserligen inte tog del av fysiskt men väl digitalt som en kombination av språkträning och kunskapsutveckling. Festivalen Pianeta 2030 (Planeten 2030) är ett årligen återkommande evenemang i regi av en av Italiens största dags­tidningar, Corriere della Sera. Helt och hållet tillägnad frågor om miljö, klimat och hållbar utveckling och förklarad som en plats där innovativa idéer och strategier diskuteras för att bevara planeten. De två festivaldagarna var indelade i fem tematiska fokus­områden – biologisk mångfald, konsumtion, kultur, geopolitik samt ­innovation. Så där satt jag framför skärmen och lyssnade storörat på den för festivalen ansvarige redaktören Edoardo Vigna som berättade att ambitionen utöver kunskapsför­medling är att tillsammans skapa ett nytt språk för miljöfrågor som är mindre tekniskt och närmare män­niskors vardag. ”Ett språk som kan beskriva förändringen, men också hjälpa oss att föreställa oss omställningen.” Sedan avlöste intressanta ämnen varandra; mat- och livsmedelsförsörjning, AI, ojämlikhet, havs- och energifrågor.

Dagen efter läste jag sammanfattningen i pappersutgåvan av Corriere della Sera. På samma sida fanns en artikel om problemen med världens alla datacenter och serverhallar, inte minst vattenförsörjningen i torra områden. Där stod att det svenska svala klimatet minskar kylnings­kostnaderna vilket gör oss attraktiva för etablering. Bland annat har Micro­soft valt att lägga sina “hyper­scale”-center här; jätteanläggningar där bland annat molntjänster drivs. Ett positivt betyg ges till svenska internetleverantören Bahnhof som huserar 30 meter under Stockholm, i ett kärnvapensäkert före detta civilt skyddsrum. Överskottsvärmen från deras många servrar återvinns genom att den skickas ut i stockholmarnas fjärrvärmenät. Alltid något!

Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämnen.