
Liten ö med stora ambitioner
Den karibiska ön Aruba satsar på gröna energikällor som vind- och solkraft. Regeringen har som mål att bli ett av världens första koldioxidneutrala länder – och det redan om fyra år. Men ännu finns mycket kvar att göra, berättar Johan Augustin.
”Utbildning är viktigt och en stark komponent i hållbarhetsarbetet”, menar Arubas premiärminister Mike Eman när jag träffar honom en dag då han deltar i ett ungdomsprojekt. ”Därför kommer solkraftsutbyggnaden under 2016 i första hand att ske på skolor.”
Grön el utgör hittills 30 procent av elproduktionen på Aruba. Solpaneler täcker taket på regeringskansliet i huvudstaden Oranjestad, delar av taken på flygplatsen och vissa hotell. Nästa år hoppas regeringen att Aruba ska ha nått 50 procent. Och eftersom ön inte är mer än tre mil lång och en mil bred, är det tekniskt genomförbart att två år efter det nå ytterligare 50 procent.
”Målet är att vi om fyra år ska vara vara helt förnybara inom elproduktion”, säger Mike Eman. ”Det arbetar vi hårt för att nå.”
Det är det jämna klimatet året om med många soltimmar (i genomsnitt åtta om dagen), och starka vindar som gjort satsningen på vind- och solkraft naturlig. Hittills finns det en vindkraftspark på Aruba och planer på att bygga ytterligare en inom kort. Regeringen har sänkt importskatten på solpaneler samtidigt som världsmarknadspriset på dem snabbt sjunker. Mike Eman förväntar sig att hushållen kommer att satsa mer på solkraft inom de kommande åren.
”Av landets totalt drygt 100 000 invånare var tidigare 200 aktiva bönder. Idag är de 500 stycken.”
”Men även om vi når målen vad gäller elproduktionen, kommer vi fortfarande ha utsläpp”, säger Mike Eman och nämner öns ”alltför många bilar”. ”De flesta bilar här går på bensin och diesel, och övergången till el- och hybridbilar kommer att ta mer än fyra år.”
Lilla Aruba är beroende av sin matimport, hela 99 procent av alla livsmedel importeras i nuläget, vilket leder till stora koldioxidutsläpp. Som ett led i att få bukt med det satsar regeringen på att utbilda öns bönder, och få dem att tänka i nya banor.
”Det är viktigt att vi arubaner producerar vår egen mat”, säger Nathalie Maduro på Arubas jordbruksdepartement Santa Rosa.
År 2020 bör åtminstone en femtedel av öns matproduktion ske på Aruba, menar hon.
”Vi arbetar hårt för att motivera människor att starta i sina egna trädgårdar – för att sedan expandera”.
Och de senaste fem åren har intresset för jordbruk verkligen ökat markant på Aruba. Av landets totalt drygt 100 000 invånare var tidigare 200 aktiva bönder. Idag är de 500 stycken. Och intresset
går ner i åldrarna; allt fler skolungdomar vill starta egna odlingar.
När jag står och pratar med Nathalie Maduro hörs getter och kor bräka och bröla i bakgrunden. De
renrasiga djuren föds upp i Santa Rosa och deras avkommor skickas sedan ut till öns bönder.
Men Nathalie Maduro och hennes departement försöker även få arubanerna att producera och äta mindre kött och satsa mer på grönsaker.
Våra odlare denna vecka
Babyspenat, Salladsmix: Orto Bellina, Gorlago, Italien.
Gul lök: BioStee Zuid- Beijerland, Holland.
Grön sparris: Mesola Soc. Coop. Agr., Mesola, Italien.
Fänkål, Mangold, Vitkål: O.P. Ortofrutticol Jonica, Ginosa, Italien.
Morötter: Milana Giovani, Sicilien, Italien.
Grön paprika: Viva Fresh, Murcia, Spanien.
Skärbönor: Adelina Acosta Moreno, Motril, Spanien.
Mynta: Christine Regnault, Marigny, Frankrike.
Sallad: ”Isberg”, Antonio Reverta Diaz, Biolorca, Murcia, Spanien.
Gurka: Ecobalcon, Malaga, Spanien.
Bananer: Horizontes Organicos, Azua, Dominikanska Republiken.
Grapefrukt: ”Ruby”, Campobello, Campobello di Licata, Italien.
Äpplen: ”Topaz”, Hans Damen, Dronten, Holland.
Apelsiner: ”Valencia late”, Exalco Bio S. L., Malaga, Spanien.
Päron ”Packham”, Plommon ”Roy Sum”: Bartusch family, Rio Negro Valley, Argentina. Plommontomater: Ricardo Gonzalez Puertas, Campohermoso, Spanien.
Rödbetor: Hortalizas, Sevilla, Spanien.