För allas väl

En stad där vem som helst kan ta för sig av hälsosamt odlade grödor, finns det? Ja faktiskt. Mattias Lundblad rapporterar från Connecticut.

New London i den amerikanska delstaten Connecticut är en liten kuststad med 27 000 invånare. Den som tar en rundtur ser här och där odlingar där det är fritt fram att ta för sig av tomater, bönor och annat. Det är föreningen FRESH New London som ligger bakom dem. Akronymen står för Food, Re­­sources, Education, Security, Health.

”Vi började för 20 år sedan med att odla på bakgårdarna”, säger Julie Garay, föreningens programansvariga.

Hon är uppvuxen i New London, och beskriver det som en vacker plats vid havet, men segregerad när det ­gäller tillgången till nyttig mat. Ofta talar man i USA om livsmedelsöknar – platser där det är krångligt att ta sig till bra livsmedels­butiker. Julie talar hellre om livsmedels­apartheid.

”En öken uppstår naturligt och är oundviklig. Det här är en systemfråga och handlar om vilka som haft makt i generationer. De med lägst inkomster bor längst ifrån bra mat.”

Föreningens mål är att bygga ett jäm­likt system. Utbildning och gemen­skap kring odling är verktyg. Ung­doms­verksamheten är central, och flera unga har betalda extrajobb. Man hjälper till praktiskt med att bygga odlingslådor i folks trädgårdar, ofta gratis. Det hela bekostas av stipendier och donationer och en del mer marknadsmässig försäljning. Idag har föreningen åtta markstycken inom stadsgränserna. New London har stor etnisk mångfald, och föreningen anstränger sig för att odla råvaror som är viktiga inom olika mattraditioner.

”Vi frågar folk vad de skulle vilja odla, och prövar. Det första vi testade var aji dulce, en söt chilifrukt som ingår i nästan all puertoricansk matlagning. Vi odlar black eye-bönor som är en viktig basvara i Sydstaterna och Karibien. Och huacatay, en sorts mynta som används i peruansk matlagning”, berättar Julie och räknar till 15 kulturspecifika grödor.

Ett problem med att odla i en indu­stri­stad som New London är att det finns höga halter av giftiga ämnen i marken. Vid föreningens kontor ligger en nyanlagd terrassodling i tre nivåer. Mycket arbete återstår för att få jorden i fullgott skick.

”På den understa nivån kommer vi inte kunna odla än på länge. Men vi har odlingsbäddar ovan jord som gör att grödorna inte absorberar de giftiga ämnena”, säger Julie.

De har hjälp av forskare vid det när­liggande universitetet som gör prov­tagningar och ger råd om hur jorden kan förbättras och vad som är säkert att odla. Att återställa ett stycke jord kan ta fem till tio år.

”När vi började här fanns knappt några maskar i jorden, nu är det fullt av liv”, säger Julie.

Odlingarna med gratis grönsaker är populära, men det har tagit tid att få ut budskapet.

”Folk är försiktiga. Det tar lite tid att vänja sig vid att man kan ha fri tillgång till något som brukar vara privat. Men vi ser familjer plocka tomater på väg till skolan, och för ett tag sedan såg jag någon komma ut från dom­stolsbyggnaden här intill, i kostym och allt, och plocka grönkål. Det var fint.”

Skrivet och fotograferat av Mattias Lundblad