Från spill till upcycling

Ett gissel för såväl miljö som ekonomi – men i designbranschen ses alltfler exempel på hur spillmaterial ges nytt liv. Susanne Helgeson berättar.

Det finns så många idéer, initiativ och produkter som på olika sätt bidrar till en mer hållbar utveckling – kruxet tycks dock ofta vara att få konsumenterna att välja just dessa. Ett av de mest markanta exemplen, framför allt i det trendängsliga lågprislandet Sverige, är lite dyrare produkter med en uppenbar och avsevärt högre kvalitet. Ta en pall som exempel. När jag senast ­kollade hos Ikea kostar den billigaste varianten 25 kronor. Tjugofem! En möbel med en uppenbart kort livs­cykel, och med uselt betald arbetskraft och långa transporter bakom sig.

Annat är det med pallen Lilla Snåland som kostar 3 420 kronor och håller en livstid, förmodligen fler. Namnet är en kärleksfull referens till en av landets mest hållbara klassiker – pinnstolen Lilla Åland som formgavs av Carl Malmsten 1942 och produceras än idag av företaget Stolab, grundat 1907. Inför sitt 110-årsjubileum hade före­taget dels en önskan om att ta sitt ­miljöansvar till en ny nivå. Dels att bättre tillvarata alla de spillbitar av fint björkkärnvirke som blev över vid tillverkningen av Lilla Ålands sitsar.

”Ordet, som är en viktig term inom dagens hållbarhetsarbete, innebär ett slags kreativ återvinning, där de nya föremålen ges nya funktioner.”

De funderade och kom under tiden i kontakt med Marie-Louise Hellgren som efter en blick på spillet och en rundvandring i fabriken såg mängder av möjligheter. Mycket tack vare det faktum att hon länge arbetat med upcycling i sitt arbete med att formge föremål av spillmaterial och förbrukade ting. Ordet, som är en viktig term inom dagens hållbarhetsarbete, innebär ett slags kreativ återvinning, både av material och delar av uttjänta produkter, där de nya föremålen ges nya funktioner. En uråldrig aktivitet som tidigare gick under den mer allmänna benämningen ”resurshushållning”.

Lilla Snåland har en sympatisk gestalt med tre ben och en sits gjord av 14 spillbitar. Att limma ihop dessa kräver stor hantverksskicklighet och formen är inspirerad av Fibonacci-talen som i naturen förekommer i spiralstrukturer i bland annat kottar, snäckor och ­solrosor. Pallen presenterades av tillverkaren Stolab på Stock­holms möbelmässa i februari i år och köptes omgående in av National­museum då ”den är ett riktigt bra exempel på upcycling med ett både samtida och klassiskt uttryck”. Dess­utom hade de sedan länge ”moder­stolen” Lilla Åland i samlingarna.

Exemplen på att använda spill­material är många i designbranschen. För att både uppmärksamma och upp­muntra till de många kreativa möjligheterna, bjöd bland annat Natur­skyddsföreningen och Hög­skolan i Borås in till projektet Studio Re:design. Där togs textilier som annars skulle ha kastats tillvara då designers och företag fördes samman med resultatet att nya plagg, pro­dukter och affärsmöjligheter skapades.

Marie-Louise Hellgren anser, liksom Naturskyddsföreningen, att fler formgivare och producenter borde intressera sig för upcycling för att på så sätt ta ett större ansvar för ett ­minskat resursslöseri. Och visst vore det bra om fler konsumenter i samma takt fick upp ögonen för upcyclade produkter.