Hjälp naturen hjälpa

När blomningen är över tar nästa rikedom vid, nu är tiden mogen för att samla och sprida vilda fröer. Sanna Lindberg berättar hur.

Ta en titt vid närmsta vägkant – vad är det för blommor som växer där? Jo, det som egentligen vill växa i din trädgård. I Sverige har vi länge anlagt kon­ventionella trädgårdar, pryd­liga rabatter med blommor och växter som oftast valts för sitt utseendes skull. Och samtidigt som trädgårdarna blivit alltmer tillrättalagda har nära 98 procent av de svenska ängarna försvunnit – och med dem den biologiska mångfald som växt fram under miljoner år.

På Fröets dag, instiftad av Natur­skydds­föreningen, och som den 30 aug­usti firas för andra gången, vill man sätta ljuset på vikten av lokala fröer från just de ängsväxter som naturligt finns i vår närhet. Växter som är anpassade för det svenska klimatet, som tål tuffare förhållanden, kräver mindre vatten, näring och skötsel i största allmänhet, än vad trädgårdsväxter gör. I år är det särskilt den lilla blåklockan, Campanula rotundifolia, man uppmuntras att samla frön från. Den, liksom många andra ängsväxter som vildmorot, åkervädd, kungsmynta, kråkklöver, myskmalva, blåmunkar, väddklint, älggräs och blå­eld har kraftigt minskat i sitt bestånd, men växer egentligen enkelt i större delen av landet och besitter en rad bio­logiska fördelar. Förutom att de är rika på pollen och nektar ger det också mat och husrum åt larver och insekter.

Att plocka eget frö är enkelt. Redan under våren och sommaren kan det vara bra att börja hålla utkik efter de växter man vill och inte vill sprida i sin trädgård. De kan vara svårare att känna igen på sensommar och tidig höst när det är dags att skrida till verket – ofta har fröerna eller frökapslarna då mörknat och hårdnat. Fröna samlar du in, rensar och torkar på lite hushållspapper. Därefter planterar du dem direkt eller förvarar dem mörkt och svalt tills det är dags. En fröplockare behöver vara varsam och endast plocka enstaka frön från samma plats och det är viktigt att se till att där alltid finns ett bestånd om minst tjugo blommor, att växterna inte är fridlysta eller rödlistade, samt att bara sprida fröna lokalt.

Att konvertera en liten del av sin trädgård till äng blir allt vanligare och det är ett viktigt och bra sätt att bidra till den biologiska mångfalden – bara ett par kvadratmeter gör skillnad. Men är det bara att sprida fröna i vinden? Nej, inte riktigt. En äng definieras av att den skötts på samma sätt under lång, lång tid, vilket också är förklaringen till att den innehåller så många arter som blir alltmer sällsynta. En blommande gräsmatta är med andra ord ingen äng, även om det är betydligt bättre än en klippt. Att bygga upp en riktig äng är dock inte svårt och hösten är en bra tid att börja. En äng vill inte bli klippt, utan slagen, och enbart på sen­sommar och höst när frön hunnit bildas. Efter ungefär en vecka ska växterna sedan fraktas bort så att det inte förmultnar och ger näring åt jorden – resterande arbete sköter ängen själv, så länge proceduren upprepas årligen. En äng ska vara mager, så när du an­­lägger den kan du med fördel tillsätta lite sand innan du sår fröna och ett soligt och varmt läge är att föredra. Aktiviteter och fler tips i anslutning till Fröets dag hittar du på naturskydds­foreningen.se.

Sanna Lindberg
Sanna Lindberg är sommelier med mångårig erfarenhet från restaurangbranschen. Hon är också journalist och skriver om mat och dryck, bland annat i Dagens Nyheter och i synnerhet om öl, ett ämne hon även undervisar i.