Hönan, ägget och konsten

Malin Olofsson har gått på konstutställning i Berlin och sett Pinar Yoldas Fool’s Fowl – en fiktiv höna som producerar massor, men inget känner.

Hur skulle framtidens hönor kunna se ut om en enögd livsmedelsindustri får fria händer i genmanipulationens laboratorier?

En rund fjäderklädd kropp utan huvud och utan ben. Inga ögon och ingen näbb. Inga vingar. En helt stilla kropp med endast en öppning för äggen att komma ut. En syntetisk biologisk manifestation av idén om hur form följer funktion.

Det är svaret som den tvärvetenskap­liga konstnären och forskaren Pinar Yoldas ger i sitt konstverk Fool’s Fowl (En dåres höna) som ställts ut på Alfred Ehrhardt-stiftelsens galleri i Berlin.

”I sin serie av konstverk på temat spekulativ biologi använder Pinar Yoldas sin bakgrund inom neurovetenskapen som ledstjärna.”

Forskning visar att det egentligen bara finns en enda helt uppenbar an­­ledning till varför det utvecklats hjärnor: för att möjliggöra rörelse. Det handlar då om all sorts rörelse. Det vill säga både rörelse av kroppsdelar och förflyttning men också exempelvis tal­rörelser. Tankar, drömmar och minnen är således till för att förbereda oss inför framtida rörelser. Exemplet som lyfts fram i forskningen är det lilla havsdjuret sjöpung som äter upp sin egen hjärna så snart den hittat en bra sten att tillbringa resten av sitt liv på.

Så när utrymmet att röra sig är ytterst begränsat för hönorna inom den indu­striella livsmedelsproduk­tionen – varför ska de då ha en ­hjärna? Och om det inte finns någon rörelse bör det då finnas ögon, ben och vingar? Brist på rörelse orsakar i sin tur en lång rad av både fysiska och psykiska problem.

Det här är konceptet bakom Pinar Yoldas konst. I sin serie av konstverk på temat spekulativ biologi använder hon sin bakgrund inom neurovetenskapen som ledstjärna. Fool’s Fowl är hönan som inte längre lider av grymma förutsättningar inom kött- och äggproduktionen.

Pinar Yoldas är född i Turkiet och började sitt konstnärsliv redan som fem­åring då hennes föräldrar tog hennes målande på fullaste allvar. Istället för att göra som de flesta andra föräldrar som hänger upp sitt barns verk på kyl­skåpsdörren lät de ställa ut hennes barnteckningar på ett stort konst­galleri som sedan fick 4 000 besökare. ”Det var kanske peaken på min konstnärskarriär”, säger hon skämtsamt i en intervju. Efter det lade hon ner konsten och var fast besluten om att hon skulle bli forskare. Men efter några år med fokus på biokemi saknade hon konsten och tog en examen i arkitektur. Efter det gav hon sig in på hjärnforskning. Idag kombinerar hon de två världarna och har just avslutat sin doktorsavhandling i ”Media Arts and Sciences” vid Duke University i USA.

Hon beskriver sitt konstverk Fool’s Fowl som biologisk minimalism och en äggstocks hyllning till modernismen. I hennes skiss av hur hon tänker sig hönans innanmäte, har vissa organ plockats bort och skelettet förenklats för att inte kräva onödig föda. Den återstående kroppens energibehov ­tillgodoses genom en vätska som ­injiceras direkt till dess ådror. Det gör att äggens näringsinnehåll lätt kan kontrolleras genom olika tillskott.

Genom att spekulera om fram­tiden ifrågasätter Pinar Yoldas nuet.