Luft och grönska i staden 2.0

Att många lever tätt inpå varann har blivit särskilt tydligt under pandemin – något stadsplanerarna tycks dra lärdom av. Annica Kvint berättar.

Coronapandemin har satt igång många tankar kring våra ständigt växande, allt tätare storstäder. Inte minst bilen ifråga­sätts när social distansering är ett måste. Från städer som Oslo, Helsing­fors, Köpen­hamn, Milano och Wien rapporteras om körfält som markerats om till gågator, fickparker och cykelbanor. I Bryssel har hela citykärnan gjorts om till en gåzon, där bilar får köra i högst 20 kilometer i timmen.

Men de största förändringarna ­rap­porteras från Paris. Där för nu borg­mästaren Anne Hidalgo en politik som ska förbättra folkhälsan, samtidigt som den mildrar effekterna av klimatföränd­ringarna. 60 000 parkeringsplatser ska bort och kommer resultera i 230 bilfria gator. 150 trottoarer ska breddas och 20 stadsgator designas för att uppmuntra till lek och fysisk aktivitet. Samtidigt byggs kollektivtrafiken ut. Staden kommer också att plantera 170 000 nya träd och skapa fyra nya stadsparker.

Det rådande stadsbyggnadsidealet ifrågasätts också på andra sätt. I Paris vill Sorbonne-professorn Carlos Moreno se en mer lokal stad och har därför lanserat begreppet ”la ville du quart d’heure” – 15-minuterstaden. Allt man behöver ska finnas inom en kvarts promenad eller cykeltur. Skola, arbetsplats, mataffär, grönområden och kultur i kvarteret, alltså.

Även Barcelona står inför stora ­förändringar. Här har man tre kvadrat­meter grönyta per person och luft­föroreningar som orsakar 3 500 dödsfall varje år. Det har bidragit till att man planerar 500 nya så kallade superblocks – bostadskvarter där ­bilgatorna mellan husen får lämna
plats för gågator och cykelstråk.

I städer som Paris och Barcelona har man helt enkelt nått den punkt då kombinationen förtätning, luftföro­reningar och pandemi tvingar fram för­ändringar. Där är vi inte i Sverige, men också här höjs röster för ett skifte till mer gåvänliga och hälsosamma städer.

Andrew Karvonen, som forskar om stadsutveckling på Kungliga Tek­niska Högskolan (KTH), ser paralleller mellan dagens stadsbyggnadstankar och 1800-talets sanitary city.

”På 1800-talet ledde sjukdomar som kolera till en utbyggnad av avloppssystem och grönare stadsmiljöer. Dagens ’hälsosamma stad’ skulle kunna vara en mer gåvänlig sådan med fler offentliga platser, där man till exempel kan förlänga uteätarsäsongen”, menar Andrew Karvonen.

En mer integrerad natur är också en viktig beståndsdel i en framtida, mer människovänlig stad, anser Hanna Erixon Aalto, som även hon forskar om stadsutveckling på KTH.

”Vill vi bygga en stad som kan stå emot extremväder och utarmning av den biologiska mångfalden så är det bästa vi kan göra att lägga ut ’gröna nät’ över staden. Att fläta samman byggnader och grönska.”

”En motståndskraftig stad kräver både nya naturvärden och bevarad grönska, inte minst för att den gratis både renar luften vi andas och vattnet som omger oss och dessutom reglerar temperatur och nederbörd. I det konceptet finns stora pengar att spara – på sikt”, säger Hanna Erixon Aalto.