Maten efter valet

Vad kommer att hända med matpolitiken när den nya regeringen väl är på plats? Inte så mycket, befarar Ann-Helen Meyer von Bremen.

I skrivande stund vet vi inte hur den nya regeringen kommer att se ut, men egentligen spelar det inte så stor roll. Även om partierna gärna hävdar att det är mycket stora skillnader mellan deras politik, så är man rätt överens om de stora dragen. Och med tanke på att den regering som bildas ­kommer att tvingas till ett brett samarbete, ­kommer troligen skillnaderna att bli ännu mindre.

Några detaljer skiljer sig förstås. Om Alliansen och Sverige­demo­kra­terna får mera att säga till om så ­kommer det med all sannolikhet att bli tillåtet med gårdsförsäljning av alkohol på svenska vingårdar. Det säger däremot Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nej till. Ekomålen är en annan fråga där de två blocken är oense. Sedan början av 1990-talet har det funnits mål för den ekologiska produktionen och senare även för konsumtionen. Den förra borgerliga regeringen plockade bort dessa mål och de rödgröna införde dem igen under förra året – år 2030 ska 30 procent av produktionen och 60 procent av den offentliga konsumtionen vara ekologisk. De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna är fortfarande motståndare till målen, men det är ändå inte säkert att man plockar bort dem om man hamnar i regerings­ställning eftersom det skulle kunna orsaka en del badwill, lite beroende på hur starka ekovindarna är för tillfället.

Några frågor klyver blocken. Libe­ra­lerna är det enda av de borgerliga partierna som säger ja till skatt på konst­gödsel och bekämpningsmedel och som vill höja dieselskatten. Sverige­demokraterna går också på denna linje. Bland de rödgröna är det Socialdemokraterna som backar när det gäller konstgödselskatt och även höjning av dieselskatt.

Men i de stora frågorna som verk­ligen skulle ha betydelse för jord­bruket, råder samstämmig passivitet. Alla ­partier vill att svenskt jordbruk ska växa och betonar att man vill stärka konkurrenskraften och avveckla byråkratin, men det är väldigt oklart hur detta ska gå till. Det är också oklart om större produktion är detsamma som ökad lönsamhet och ett livs­kraftigt lantbruk. Man har exempelvis fortfarande inte lyckats få Jordbruks­verket att betala ut jordbruksstöden till alla bönder i tid och ska man prata konkurrenskraft så är de stöden ­livsnödvändiga för bönderna. Fort­farande finns det stöd från 2015 som ännu inte betalats ut. Inget tyder ­heller på att byråkratin har minskat. Man är också överens om en fortsatt passiv linje inom EU där man främst jobbar för att minska stöden till ­jordbruket. Undantaget är Sverige­demokraterna som helt vill lämna gemenskapen.

Om inget radikalt händer, kommer det därför inte ske några stora förändringar inom matpolitiken inom de kommande fyra åren. Fortfarande har ingen av de stora framtidsfrågorna som matens påverkan på miljön, ­klimatet och hälsan eller matsystemets sårbarhet, satt några egentliga avtryck i partiernas politik.