
Möbler och matematik
Hur mycket soffa får man för ett kilo koldioxidekvivalenter? Annica Kvint besökte möbelmässan och lärde sig mäta material mot varandra.
”Klimatförändringarna ställer oss inför en aldrig tidigare skådad kreativ utmaning”, konstaterade formgivaren Emma Olbers på möbelmässan i Stockholm i februari. Själv hade hon använt sin kreativa förmåga på ett både oväntat och konstruktivt sätt. Med utgångspunkt från koldioxidekvivalenter (co2e) – det mått som används för att förstå produkters klimatpåverkan – fokuserade hon i utställningen Now or never på möbelbranschens råmaterial.
”Hur mycket av ett specifikt material får jag för ett kilo koldioxidekvivalenter”, hade hon frågat sig själv, och svaren synliggjorde med all önskvärd tydlighet vikten av materialval. Bredvid en mycket liten bit läder låg till exempel en rejäl rulle rotting. En indikation så god som någon på vilket material en medveten formgivare skulle kunna välja för sin nästa sittmöbel. Att man för 20 gram ull får hela 270 gram linne, liksom att man kan byta ut 4,4 kg betong mot 7,7 kg kalksten var också något av en ögonöppnare, åtminstone för mig.
Men mest fascinerande var utgångspunkten i sig. Emma Olbers hade hittat ett nytt sätt att räkna som satte fingret på några av vår tids viktigaste frågor: Utifrån vilka premisser tillverkar vi saker idag? Vad räknar vi in i kalkylerna? På vilken sikt ska en produkt vara ”lönsam” – och hur definierar vi det begreppet? Materialval står för ca 50 procent av en möbels koldioxidutsläpp.
Också vissa möbeltillverkare har börjat tänka produktion utifrån nya utgångspunkter. De väljer att se och diskutera även de (för konsumenterna) osynliga delarna av produktionen och landar ofta i en mer småskalig, lokal, hantverksmässig och materialfokuserad tillverkning.
Producenten Verk är en av dem. Företaget startade för några år sedan i en reaktion mot den konventionella möbelbranschen, och har tagit ”Made in Sweden”-begreppet till nygamla höjder. Flera av de svenska, relativt stora, möbelproducenterna tillverkar visserligen sina produkter huvudsakligen i Sverige. Men Verk sätter en ära i att också återinföra de delar av tillverkningen som inte finns kvar i landet längre. Med hjälp av Ullkontoret på Gotland har man till exempel lyckats producera en helsvensk möbeltextil, något som inte existerat på flera decennier. Tyget består av garn från gotlandsfår och har blivit möjligt med hjälp av ett nytt, storskaligt spinneri på Gotland. Tack vare det är den trasiga värdekedjan för bearbetning och förädling åter lagad.
Nu arbetar Verk för att ta fram fler helsvenska färgpigment. Precis som vid tillverkningen av Falu Rödfärg utgår man från gruvvatten, som oxideras med hjälp av en tillsats av väteperoxid.
Efter ytterligare en lång process återstår ett pigment som kan blandas med svensk linolja och blir ett skyddande ytskikt på exempelvis en möbel.
”Vi lär oss hela tiden nya saker och får numera sidoinkomster av att hålla föredrag där vi delar med oss av vår kunskap”, berättar Verks vd Jacop Merlini.
Kanske kan man skönja ett nygammalt sätt att se även på ekonomi? Ordet ”ekonomi” betyder trots allt ”läran om hushållande med begränsade resurser”.
Våra odlare denna vecka:
Plommontomater: Bio Algarrobo, Algarrobo, Spanien.
Sallat: ”Ekblad”, Ugo Malarte, Bezouce, Frankrike.
Purjolök: Earl JPM Feron, Valcanville, Frankrike.
Rödlök: Sören Nilsson, Mörbylånga.
Grönkål: La Huerta Xpana S.L., Motril, Spanien.
Bondbönor: O.P. Ortofrutticoli Jonica Soc. Cons A.R.L., Ginosa, Italien.
Morötter: Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.
Chili: Haciendas Bio, Vicar, Spanien.
Sötpotatis: Bio Algarrobo, Algarrobo, Spanien.
Rödbetor: Tångagård, Falkenberg.
Broccoli: Agr. Jessyflor S.R.L., Stornara, Italien.
Rotselleri: Hulte Eko, Hemse.
Zucchini: Bio Algarrobo, Algarrobo, Spanien.
Palsternackor: Hulte Eko, Hemse.
Polkabetor: Hulte Eko, Hemse.
Gulbetor: Hulte Eko, Hemse.
Kålrot: Tångagård, Falkenberg.
Potatis: ”Connect”, Wålstedts Lantbruk, Dala-Floda.
Bananer: Horizontes Organicos, Azua, Dominikanska republiken.
Mandariner: ”Ciaculli”, Soc. Coop, Salamita, Barcellona, Italien.
Äpplen: ”Topaz”, Fruktgården Augustin, Jork, Tyskland.
Päron: ”Conference”, Fruitwekerij de Jongh, Marknesse, Holland.
Ananas: Andres Nuñez, La Virgen, Costa Rica.
Kiwi: O.P. Ortofrutticoli Jonica Soc. Cons A.R.L., Ginosa, Italien.
Apelsiner: ”Lane Late”, Naranjas Ché Coop .V., Sagunto, Spanien.
Med reservation för ändringar.