Modets verkliga pris

Ut med det gamla och in med det nya. Konsumtionscyklerna avlöser ­varann i allt högre takt och så här års är det i många butiker rea på rean. Kläder har aldrig varit så billiga som idag. Men i slutändan är det förstås någon annan som betalar. Susanne Helgeson berättar.

När jag skriver dessa rader i slutet av januari är det rea på rean. Berg av kläder som ingen tidigare velat ha bjuds ut till så mycket som 70 procent av det ofta redan låga priset. Och folk köper. Som galningar. Många är de garderober som måste rensas för att ge plats åt det nya. Gamla, ofta fullt användbara plagg säljs, skänks eller slängs. I takt med att rean avtar fylls butikerna av vårens nya ”måsten” varje vecka. Sedan blir det rea igen, rea på rean, och så där håller det på. I en allt snabbare takt.

Boken ”Modeslavar” ger också läsaren hopp genom att berätta om de företag som faktiskt försöker förändra genom realistiska idéer om hur framtidens socialt hållbara klädindustri skulle kunna se ut.

Om denna ohållbara modekarusell och textilindustrins smutsiga baksida har skrivits både böcker, artiklar och rapporter. Återkommande larm om industribyggnader som kollapsar, ­giftiga utsläpp, barnarbete, omänsk­liga arbetsförhållanden och löner som inte går att leva på. Till exempel kom 2014 researchorganisationen Swed­watch och LO-TCO med redogörelsen ”44 barn” som handlade om några av de miljontals barn till dem som syr våra kläder. Barn som lever i fattigdom, som ofta är sjuka, saknar sina föräldrar, ofta hoppar av skolan utan en chans till ett bättre öde. Rapporten fick stor uppmärksamhet då den ­tydligt visade textilindustrins negativa påverkan på mänskliga rättigheter i allmänhet och barnens rättigheter i synnerhet.

En av de senaste publikationerna i frågan är boken Modeslavar – den ­globala jakten på billigare kläder, ­skriven av journalisterna Tobias Anders­son Åkerblom och Moa Kärn­strand. En påminnelse om proble­matiken som väl knappast kan ha undgått någon och en lika viktig som vämjelig läsning om sambandet ­mellan konsumtion och produktion. Boken relaterar lite till ”44 barn” då den återger röster från dem som ­drabbas värst av västvärldens kon­sumtionstakt och dess jakt på ständigt lägre priser. Röster från människor som betalar vårt billiga modes verk­liga pris.

Kläder har aldrig varit så billiga som idag. 2015 planerade H&M att öppna 240 nya butiker bara under sista kvartalet och deras e-handel utvecklas explosionsartat på idel nya marknader. Den svenska textil­konsumtionen har bara sedan millenie­skiftet ökat med 30 procent. Sam­mantaget en ohållbar utveckling.

Men Modeslavar ger också läsaren hopp genom att berätta om de företag som faktiskt försöker förändra genom realistiska idéer om hur framtidens socialt hållbara klädindustri skulle kunna se ut. Istället för att som många andra bara slå ifrån sig med greenwashing-argument om bättring och ”jamen vi har faktiskt en tydlig uppförandekod”. Och vi konsumenter kan naturligtvis också hjälpa till. Ett första steg för att tillsammans dra ner på ”den textila takten” är att komma ihåg att en modetrend i grund och botten är synonymt med producenternas knep att öka konsumtionen. Köp klokt!