Om en mångtänkande biolog

Han har kallats för den biologiska mångfaldens fader, men vem var egent­­ligen Edward O Wilson? Och vad stod han för? Gunnar Rundgren berättar.

Den biologiska mångfaldens fader är död. Och då menar jag inte Gud utan Edward O Wilson. Han skapade förvisso inte den biologiska mångfalden och han var inte den som först använde begreppet, men han är den som gjorde det känt. Biofili, att människor har en inneboende kärlek till allt levande, ett nedärvt band till naturen och att av­­saknaden av denna kontakt leder till ett nedsatt välbefinnande, är ett annat begrepp som Wilson förde ut till en större allmänhet. 

Han var i allra högsta grad en forskare som deltog i samhällsdebatten och publicerade en rad populärvetenskapliga verk. Han var också relativt kontroversiell och väjde inte för konflikter, vilket började redan med boken Sociobiology 1975. I den hävdade han att olikheter mellan människor främst beror på genetiska orsaker snarare än skillnader sprungna ur kulturella och sociala miljöer. Många ansåg det i det närmaste rasistiskt. 

I boken Half Earth: Our Planet’s Fight for Life förde han fram att halva jord­ytan behöver skyddas för att ­bevara de allra flesta arter och upprätthålla funk­tionella ekosystem. Kraven är radikala eftersom det för närvarande är endast 14 procent av landytan som är skyddad – Sverige ligger för övrigt strax över världs­genomsnittet med 15 procent. Inte ens FN:s panel för biologisk mångfald eller konventionen för biologisk mångfald går så långt, man brukar stanna vid 30 procent, för att sedan bråka om finansieringen. 

Wilson var i grunden myrforskare, och han betonade att ”det är de små sakerna som styr världen”. De flesta fiskar, fåglar och däggdjur – vi med – skulle dö ut utan alla de små insekterna (för att inte tala om bakterierna!) samt de flesta blommor och träd som behöver dem för pollinering. 

Han lockades också av mystiken i naturen och insikten av att vi aldrig skulle kunna veta allt. ”Utan mystik krymper livet” skriver han och fort­sätter: ”Biologen grips vid varje nytt möte med en vild miljö av en upphetsning som är barnslig i sin spontanitet och ofta blandad med fruktan – kort sagt så som livet borde levas, hela tiden”. Samtidigt som han vördade de riktiga vildmarkerna manade han oss att se mikrovildmarkerna i vår nära omgivning. Ett enda träd i en park är en ö med berg, dalar och grottor där tusentals arter lever. En vägren eller en dypöl på en golfbana kan också vara nog så fascinerande.  

Hans syn på människan var inte odelat positiv, inte ens våra samlande och jagande förfäder får godkänt. ”Den ädle vilden har aldrig existerat och det bebodda Eden var ett slakthus.” Han fortsatte dock att tala till människors förnuft, men också till våra känslor. Även om han propagerade starkt för skydd av natur och arter med vetenskapliga argument skriver han samtidigt i Livets framtid: ”Frågan är som alla stora frågor moralisk. Veten­skap och teknik är det vi kan göra; moral är det vi är överens om att vi bör eller inte bör göra.”  

Edward O Wilson föddes 1929 och dog 26 december 2021.