Saluhall för kunskapslyft

Fina råvaror och direktkontakt med handlarna – vissa saluhallar har mer än så att erbjuda. Malin Olofsson har besökt Markthalle Neun i Berlin.

Det är sömnigt på gatorna i stadsdelen Kreuzberg i söndagsstängda Berlin. Men bakom den stora porten till Markthalle Neun är det fullt ös. Det vimlar av folk och det luktar ost. Jättemycket. Det är ostens dag i saluhallen och människor trängs framför diskarna för att få prov­­smaka. Hårda, mjuka, gröna, bruna, vita, gula. Variationen är stor. Men en sak har ostarna gemensamt; de är alla resultatet av ett gediget hantverk långt från industriostarnas fabriker.

I ett hörn är det ostskola. En grupp människor är djupt koncentrerade på att försöka avskilja vasslen från den ostmassa de just gjort. Bredvid är det verkstad för barnen som får prova att göra smör genom att skaka en liten burk med grädde i fem minuter under handledning av Cosima Schäfer.

”Bredvid är det verkstad för barnen som får prova att göra smör genom att skaka en liten burk med grädde i fem minuter.”

”Vi vill ge storstadsbarnen möjlighet att förstå hur mejeriprodukter blir till. Genom att själv testa förstår man bättre”, säger hon.

Bakom varje ostdisk står producenterna själva och berättar passionerat om just sin favorit. Även en svensk ost­makare har hittat hit. Iklädd kavaj och förkläde berättar Thomas Berglund om sin ost från Almnäs Bruk.

”Idag firar vi mångfalden inom osthantverket och vi är stolta över att vara med här på den årliga ostmässan i Berlin. På vår gård vid Vättern har vi kontroll över hela produktionskedjan. Allt är ekologiskt och på gården har vi även korna som ger oss mjölken till gårdsmejeriet”, säger Thomas Berglund.

Markthalle Neun i Berlin är en av få kvarvarande järnvägssaluhallar från slutet av 1800-talet. En del av torghandeln flyttades då inomhus bland annat av hygieniska skäl. Tillgång till vatten och avlopp var ett lyft inte minst för slaktaren. Under andra världskriget målades fönsterrutorna till saluhallen svarta för att undvika bombplanen. Efter kriget gick berlinarna hit inte bara för att handla livsmedel utan även för att få höra de senaste ny­­heterna om den så osäkra framtiden.

Idag ligger fokus på närproducerad och ekologisk mat, samt att låta kunder och producenter komma närmare varandra. Tre dagar i veckan är det grönsakshandel här. Den lokala slaktaren har öppet varje dag. Likaså ett par olika deli-diskar och en servering som går under namnet Kantinen. På helgförmiddagarna är det frukostmat som gäller.

I Markthalle Neun ges det plats för mindre matinitiativtagare som inte skulle ha råd att driva restaurang. På torsdagskvällarna syns det tydligt. Då säljs det olika typer av street food från upplyftande många delar av världen. Maten lagas på plats i små marknadsstånd av hängivna kockar.

Jag provar en vietnamesisk bãhn bao som görs av en äldre dam och hennes två söner. Till efterrätt blir det en brasi­liansk tapiocarätt som två tyskbrasili­an­skor slänger ihop på en liten kokplatta. I kön träffar jag Bianca Jagoditsch.

”Det här är en del av det nya Berlin med invånare från hela världen. Här blandas många olika matkulturer, jag kan testa sådant jag aldrig hört talas om tidigare. Och så är det roligt att man köper maten direkt av kockarna och kan ställa frågor om vad det är man egentligen äter”, säger hon.