Sjötomt med förhinder

För ett par månader sedan skrev Annica Kvint om klimat­an­pass­ning av boendemiljöer. Att stå ekonomiskt rustad i händelse av olyckor är viktigt, men var man väljer att bygga spelar också in.

Det är fint att bo vid vatten. Om det är klokt är en helt annan fråga. I alla fall om man tänker bo kvar länge. Trots allt tydligare klimatutmaningar är det många svenska kommuner som fortsätter att bygga ut vid vattenlinjerna. Starka kommersiella krafter talar för att det kommer att fortsätta så. Och många boende väljer även de att förtränga de faror som lurar alldeles inpå knuten. Det visar inte minst den senaste tidens utveckling på Falsterbonäset, där boende protesterat mot de översvämningsskydd som kommunen fått tillstånd att sätta upp, eftersom en flodvåg när som helst kan dränka näset. 

Länsstyrelsen i Skåne har gått så långt att man föreslagit att 10 000 in­­vånare längs kusten ska flyttas permanent. Staten har vid ett tillfälle stoppat nya bostäder inom Vellinge kommun med motiveringen att de är olämpliga med tanke på havsnivåhöjningarna. Ändå tänker de boende på Falsterbo­näset mest på den utsikt de kommer förlora när murar och vegetations­beklädda jordvallar sätts upp. 

I Skåne är den höjning av havsnivån som klimatförändringarna medför ett reellt hot mot stora delar av kusten. Risken för översvämningar ökar för varje centimeter som havsnivån stiger och enligt smhi:s senaste prognoser (maj 2020) kan den vid Skånes kuster höjas uppemot en meter till år 2100.

De flesta av Skånes sandstränder kommer då att utplånas. Vad som händer med de fastighetsvärden i Falster­bo, som idag värderas till 70 mil­jarder kronor, kan vi bara ana. Men det här vet vi: klimatförändringarna kommer att förändra våra liv. Det gäller inte bara kustbor utan också alla som bor i stora städer. Faktum är att städer är extra utsatta, både för skyfall och för värmeböljor. 

Att bygga murar eller jordvallar är ett sätt att för stunden mota bort hotande vattenmassor. Men vad som behövs i längden är ett mer holistiskt sätt att tänka kring stadsplanering. Forskning vid alltifrån Beijer­institutet till Sveriges Lantbruks­universitet pekar i samma riktning: stadsplanering av idag borde utgå från de klimat­förändringar som redan märks i vår vardag. Vi har alla skäl att bygga med naturen, inte mot den.

Efter skyfallet i Gävle i september meddelade regeringen att den vill skjuta till pengar till kommunerna och föreslår i ett budgetförslag att de bidrag som kommuner kan söka för att ”åtgärda klimatrelaterade olyckor” ska höjas från 25 miljoner till 500 miljoner kronor. Den regeringen ville också höja stödet till myndigheter för att stötta kommuner med kunskap och planering för mer långsiktig klimatanpassning med 62 miljoner kronor per år till totalt 140 miljoner kronor årligen.

Det är bra, men otillräckligt. För alla kommuner vet ju vad de egentligen borde göra. Den bästa åtgärden är den som svider mest i en kortsiktig kommuns plånbok: Sluta bygga på platser som är extra utsatta för klimatför­ändringar. Gärna innan försäkringsbolagen börjar vägra försäkra de fastig­heter som ligger där.