Tankar för året

Respekten inför allas lika värde riskerar att övergå i rädsla när människor delas in i grupper som ställs mot varandra. Vi borde försöka vara mer ödmjuka, menar John Gerhard. Också gentemot naturen.

Jag deltog nyligen i ett projekt på Naturbruksgymnasiet på Nibble Gård i Järna. Det övergripande temat var ”Naturkunskap” och eleverna fick lyssna till många olika föredrags­hållare. Ämnena som behandlades och diskuterades var väldigt olika och spände mellan sådant som miljö­problem i Östersjön, småbönders kamp i Latinamerika och sex och ­samlevnad. Det handlade även mycket om det vetenskapliga tänkandet och det som berördes var av såväl natur­vetenskaplig som samhällsvetenskaplig karaktär.

Det upplevdes i förstone kanske inte helt uppenbart vad dessa skilda teman hade med varandra att göra. En elev frågade just också efter sam­bandet mellan sex och samlevnad och miljöproblem i Östersjön. En annan kom med en intressant motfråga:

”Är det inte så att nästan alla problem som vi har och skapar – oss människor emellan och i vår relation till djuren och naturen – har sin utgångspunkt i bristen på respekt?”

Och där satte hon förstås fingret på det. Sammanhangen blev med ens tydliga. Allt handlar om respekt.

Många av oss lite äldre minns tiden när respekt i första hand handlade om någon form av rädsla. Man skulle visa respekt för den som var starkare än en själv. Och, eftersom vi själva härskar över naturen var den något som skulle tjäna oss, snarare än något vi var tvungna att respektera.

Idag ser det annorlunda ut. Den respekt eleven i fråga talade om, är den som innebär att vi tillskriver varandra (och överhuvudtaget alla levande varelser), ett eget värde. Och i och med det strävar efter att förstå dem vi möter. Det betyder inte att vi kan ­förstå alla, vi har sällan hela bilden för att kunna göra det. Och det är också därför det är så viktigt att vi möter varandra med en frågande hållning och med ödmjukhet.

Den typen av respekt kräver visserligen en hel del av oss, men den har också bidragit till att väldigt många under de senare årtiondena fått en ny syn, såväl på andra som på djuren och vår natur.

I årets första veckobrev (nr 2/2017) belyste jag osäkerheten inför Donald Trumps tillträde som USA:s president. ”Det som alltfler människor och länder kommit att se som självklara gemensamma utmaningar och uppgifter, kan nu komma att ifrågasättas radikalt”, skrev jag.

Under året har vi – inte minst på grund av just president Trump – sett tecken på att respekt i betydelsen rädsla inför den starkare, på många håll åter är på frammarsch. När människor delas in i fiendekategorier som ställs mot varandra, är risken stor för att också naturen ska halka tillbaka på värdestegen och ses som något vi kan behandla lite hur som helst.

Men 2017 har på många sätt också fört med sig ett tilltagande engagemang för respekt. För varandra och inför naturen. Och det är den kraften och den respekten som vi ska bygga vidare på under 2018.

Foto: Ingvar Eriksson