Vikten av wow

Den som utsätter sig för upplevelser som väcker förundran, har goda chanser att också må bra på längre sikt. Susanne Helgeson ger exempel.

Det svenska ordet ”resiliens” kan tyckas svengelskt, men är trots det mycket bra att få in i sin vokabulär. Allt oftare och i fler sammanhang används det nämligen som synonym till ”hållbarhet”. Och andra gånger brukas det ordagrant i bemärkelsen motståndskraft. Och det är nu det blir extra spännande rent språkligt. Eftersom ”resiliens” innebär ett systems långsiktiga förmåga att hantera förändringar och fortsätta utvecklas, är begreppet mer dynamiskt än ”håll­barhet” som i alla fall jag tolkar som ett slags skyddande av ”statisk ordning”. Eller? Intressant att fundera på i alla fall. Anledningen till denna reflek­tion är att många arkitekter, konst­närer, designers och andra kultur­utövare arbetar med resiliens/hållbarhet som ledstjärna och då inte bara bidrar till detta i sitt skapande utan påminner också oss kulturkonsumenter om att bli mer hållbara i vårt leverne. Ytter­ligare en positiv aspekt för oss är ju att forskningen gång på gång bekräftar att kulturen har stor betydelse för människans hälsa, välbefinnande och lärande. Kulturupplevelser ger nya perspektiv, ny kunskap och bidrar både till ett djupare livsinnehåll och en känsla av sammanhang.

Vad som är nytt angående vikten av kulturella yttringar är att de också kan hjälpa oss att stå ut i osäkra tider som dagens. I alla fall om man får tro den amerikanske psykologiprofessorn Dacher Keltner som fått en särdeles genomslagskraft med sin bästsäljande bok Awe – The New Science of Everyday Wonder and How It Can Transform Your Life. I denna pro­pagerar han för vikten av att vi lär oss hitta och sedan uppleva känslan av förundran/vördnad/wow – som att häpna över sakers fantastiska skönhet eller bli rörd över människans godhet. Somliga får det i naturen – när de blickar upp mot stjärn­himlen till exempel – eller religionen, andra genom konst, musik, dans, arkitektur.

Just förundrad blev jag senast på Nationalmuseum då jag besökte den japanske mode- och mönster­designern Akira Minagawas utställning Design=Memory som pågår till och med den 18 augusti. Minagawa är en sann allkonstnär vars mönster snudd på tar andan ur besökaren när vördnaden inför den mänskliga ­hjärnans och handens kreativa möjligheter infinner sig. Hans designfilosofi handlar om hur design kan, och ska, göra oss lyckligare i vardagen. Tidlös design ska tilläggas, till skillnad från den generella modeindustrin som bygger på trender. Allt Minagawa producerar ska åldras vackert och användarnas upplevelser och ­minnen av plaggen förs in i nya föremål som skapas – i ett slags cirkulärt flöde. Ett av utställningens många rum är till­­ägnat just dessa minnen; berättelser av olika personer som haft glädje av tingen i ibland mer än tjugo års användande. Som kvinnan som bar en och samma klänning av Minagawa vid familjens alla lyckliga tilldragelser. Och hela produktionen är naturligtvis hållbar; från de ekologiska tryckfärgerna till tyg­rester som används i knappar, ­väskor, kuddar och textila skulpturer. Se ut­­ställningen, förundras, inspireras och tänk – wow!

Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämnen.