Cirkulära matsopor

Om tre år ska alla Sveriges kommuner samla in matavfall separat från samtliga hushåll. Men varför först då? Susanne Helgeson förklarar.

Vissa gör det, andra inte alls. Jag ­tillhör de sistnämnda. Jag bor i ett ­hyreshus i Stockholm där matavfallshanteringen är obefintlig medan min mamma i Nyköping lägger allt sitt i gröna plastpåsar som tas om hand. Varför denna orättvisa när det verkar så enkelt att få alla svenska hushåll att bidra till en cirkulär förädling av en resurs vi alla har i mer eller mindre omfattning? Detta matavfall som genom rötning blir nyttig både biogas och -gödsel. Och hellre att omvandla ett problem till resurs – matavfall ger knappt någon energi alls när det går till förbränning och bara klimatskadlig metangas om det deponeras. Med lite arbete och planering kan det istället få chansen att omvandlas till ett klimat­smart drivmedel, energikälla till ­industrin eller krav-godkänd näring till jordbruket – cirkulärt så det förslår!

För att bli lite klokare kontaktar jag kommunernas bransch­organisation för avfallshantering med det kongeniala namnet Avfall Sverige. De ”bevakar, utvecklar och informerar om avfallsbranschen”, har visionen ”det finns inget avfall” och mycket att berätta. Både gällande ojämlikheten bland svenska kommuner, politiska incitament för ett påskyndande av ut­­byggnaden och om realistiska tidplaner. Jag får till exempel lära mig att det hittills är kom­munerna som beslutat om separat in­­samling av matavfall ska införas. Det är dock inte så lätt som man kan tro eftersom insamlandet kräver tillgång till en rötningsanläggning för att energi (biogas) och näring (biogödsel) ska kunna tillvaratas. För att bygga fler av dessa rätt komplicerade anläggningar krävs att flera kommuner samverkar för att garantera såväl ekonomin som mängden rötbart avfall. Det måste också finnas avsättning för den gas och gödsel som produceras, till exempel genom tankstationer, industrier och jordbruks­mark som kan använda biogödseln. Och ett problem i storstäderna är den mini­mala tillgången på plats för ytterligare avfallskärl i ofta svårtillgängliga soprum.

Men trots detta är det många som inser det vettiga med insamling av käll­sorterat matavfall; 2019 erbjöds möjlig­heten i 238 av landets 290 kommuner. Vissa av dem har valt att införa matav­fallsinsamling endast från restauranger, storkök eller villor för att dessa ses som ”enklast” när det gäller att få renast av­­fall för känsliga rötningsanläggningar. Medan andra kommuner har gjort ut­­sortering av matavfall frivilligt, också för att få så rent material som möjligt, underförstått att den som känner sig tvingad kanske inte sorterar lika noga. När det gäller politiska mål har rege­ringen nyligen beslutat att alla kommuner ska samla in matavfall separat från samtliga hushåll senast den 1 januari 2024. Sålunda har jag något att hoppas på. Till dess får jag fortsätta producera så lite matavfall som möjligt. Äta upp, ta med rester i lunchlådan alternativt festa loss på dem med jämna mellanrum. Något jag i och för sig kommer att fortsätta med efter att min hyresvärd Svenska Bostäder möjliggör ­matavfallssortering för mig och mina grannar. Nu ska jag ringa dem och fråga om det blir en brun papperspåse, en grön i bioplast eller avfallskvarn!