Att se skogen och alla träd

Byggmaterial, kolsänka och välbefinnande för såväl stora som pyttesmå. Susanne Helge­son har läst och sett en utställning om allt vad skogen ger.

Ungefär samtidigt som Naturvårds­verket och Skogsstyrelsen i våras larm­ade om att den svenska urskogen endast utgör en enda futtig procent av hela beståndet läste min bokklubb Skogen – om träd, människor och 25 000 andra arter. Boken, skriven av den norska biologiprofessorn Anne Sverdrup-Thygeson, har höjts till ­skyarna och är en vackert illustrerad blandning mellan skönlitteratur och fakta, från en insekts pyttelilla perspektiv till de stora, milsvida vidderna av exploaterad skog, om märkliga arter och om hur vår kunskap om och syn på naturen har förändrats genom generationerna. Vi smittades av författarens kärlek till sitt ämne och lärde oss om allt som finns i döda träd och om köttätande svampar. Skogen är också en allmänbildande mix av ekologi, kultur, historia och politik och ger läsaren en lika stabil som viktig grundförståelse gällande skogens ­viktiga roll i dagens klimatkris. Den inleds för övrigt med ett citat av Carl von Linné: ”Förundras över allt, även det mest vardagliga”, och redan innan den är färdigläst är det just förundran, snudd på vördnad, man som läsare känner inför skogen. Så läs, njut och framför allt – gå ut!

Sedan tog ämnet ännu mera plats i medvetandet när utställningen Skogen invigdes på Tekniska museet i Stock­holm i mitten av maj. Den handlar om människans relation till skogen, ställer frågor och ger per­spektiv på hur vi ska få den att räcka till allt vi vill ha den till. Om hur den brukas, hur den kan vara lösningen på många problem, om det myllrande livet i den, om innovationer genom trä­materialets möjligheter och om dess fantastiska kapacitet att skänka oss människor välbefinnande. Vad jag ­fascinerades mest av var alla innovationer – från genomskinligt, supertunt trä till ett biobaserat material som sägs vara ett hållbart alternativ till hårdplast, aluminium och glas­fiber. Det förstnämnda var format till små kapslar som bland annat blandas i betong för att göra det smidigare och ge ett lägre koldioxidavtryck. Det sistnämnda materialet, utvecklat av företaget PaperShell i Tibro, är gjort av cellulosa­fiber och ett bindemedel av en restprodukt från massaindustrin. Idag används det bland annat i sport­utrust­ning, i bilinredningar, möbler och inom arkitektur. För att göra hela materialflödet cirkulärt utvecklar PaperShell nu ett sätt att med hjälp av svamp åter­föra materialet till naturen, efter att det har ”tjänat färdigt” som till exempel en stol. Synnerligen innovativt!

På bussen hem från Skogen kommenterar jag uppskattande en kollegas skor. Ett par Nike – av ananas! Kol­lektionen heter Happy Pineapple och istället för läder har materialet Piñatex använts, ett slags konstläder av ananas­­blad, en restprodukt i ananas­industrin om cirka 825 ton varje år; tänk ­möjligheterna! Den som snabbt insåg dessa var designern Carmen Hijosa som grundade före­taget Ananas Anam vars hemsida erbjuder lika f­ascinerande läsning som boken Skogen.

Susanne Helgeson
Susanne Helgeson är idag frilansjournalist efter många år som redaktör och chefredaktör för tidningen Form. Design, arkitektur och hållbar konsumtion är hennes huvudämnen.