Bin, gemenskap och framtidstro

Kan utbildning i biodling ge nytt liv åt en trakt som i mångas ögon gjort sitt? Mattias Lund­­blad berättar om en gruvort där det tycks möjligt.

Ett femtontal personer har mötts för att lyssna på biodlaren Mark Lilly medan det surrar i bikuporna på en bergstopp utanför Hinton i West Virgi­nia, USA. Läget är mycket vackert bland Appa­lachernas berg vid New River. Idag är här stilla men under slutet av 1800-talet lockades många till jobb i områdets kolgruvor.

”Det här har historiskt sett varit en ut­­vinningsstat. Folk flyttade hit för att det fanns salt, sedan för timmer, sedan kol och gas. Den här delstaten har alltid haft resurser som andra tagit, utan hän­syn till människorna som bor här eller deras miljö”, berättar Terri Giles. Hon arbetar för Appalachian Headwaters, en organisation som värnar om trakten.

”De här städerna må ligga ute i ingen­stans, men de hade en gång allt som en stor stad har. Tåget mellan Chicago och Washington stannade i Hinton. Här fanns två operahus och det största hotellet på den här sidan om Chicago”, säger Terri. Idag är det en liten sömnig stad med ett par tusen in­­vånare. Under många decennier har kol­­industrins be­­t­­ydelse minskat. Det mesta har redan utvunnits. Den gruvdrift som finns kvar har mekaniserats och kräver mindre arbetskraft, och allt mindre kol eldas i landets kraftverk. Be­­folk­ningen har minskat, arbetslösheten är hög och såren i landskapet stora efter den aggressiva gruvdriften. Tågen går ännu, men bara tre gånger i veckan.

Terri Giles tror att den oländiga terrängen färgat av sig på människors sätt att leva här.

”Här har man inte enkelt kunnat åka till mataffären och handla, man fick jaga och odla. Så det finns ett starkt oberoende och jag tror att man är mer i harmoni med naturen här.”

Biodling har en lång tradition i trakten, berättar Terri. Därför har Appalachian Headwaters satt igång att utbilda arbetslösa kolgruvearbetare i just biodling. Terri tror att det kan spela en liten men betydelsefull roll för att ge lite extra inkomster.

”Det fanns inga planer för vad som skulle hända när jobben försvann. Tyvärr är det människorna i Appalach­erna som får lida. Vad vi ser nu är en möjlighet för människor som älskar den här platsen att pröva något nytt.”

En annan av organisationens verksamheter är återskogning av övergiven gruvmark. Efter avslutad drift är kolbolagen ansvariga att i någon mån återställa marken och den växtlighet som funnits. Det misslyckas ofta.

”Man planterar det billigaste man hittar som lyckas fästa i det döda jordlagret. Ofta invasiva arter”, säger Terri.

Hon beskriver hur Appalachian Head­waters arbetar långsiktigt med att åter­skapa hållbara ekosystem med inhemska trädarter, och därmed läka såren i landskapet. Det är också till nytta för honungsproduktionen. De naturliga förutsättningarna gör föreningens honung till något alldeles särskilt.

”Mångfalden av arter som ger nektar till vår honung ger en hel symfoni av smaker. Här finns ingen storskalig indu­stri som förorenar eller gårdar som be­­sprutar marken. Du hittar inget liknande någonstans i världen. Det är en del av hur vi vänder vår motgång till framgång.”

Mattias Lundblad frilansskribent
Mattias Lundblad är frilansskribent och -fotograf med Connecticut, USA som bas. Han arbetar med ämnen som miljö, samhällsrörelser och kultur.