Blommor i närbild

Just nu kan många glädjas åt prakten i egna rabatter och blomlådor. Men snittblommorna vi köper, hur och var drivs de upp? Linda Pérez berättar.

Årets första snödroppe, en sinne­bild för vad som komma skall. Vit­sippor, skogsförgätmigej och lilje­konvalj. Och så går det snabbt mot midsommar då prästkrage, humle­blomster och skogs­näva ler sött från backen. Sällan är det lika givet som nu att var blomma har sin tid. En tid många av oss längtar tillbaka till när sommaren tagit slut och den inköpta fredagsbuketten ger vinterns mörker en klick färg. 

Att köpa snittblommor kan tyckas helt naturligt. Ett glatt gäng gnissliga tulpaner ger inte direkt sken av att vara några miljöbovar. Men om sanningen ska fram är det ofta just vad de är. 

Visste du att en stor del av alla de snittblommor vi köper i Sverige odlas i Ecuador, Kenya, Colombia och Tanzania? Där har multinationella företag köpt mark och slagit upp stora växt­hus­komplex där det är vanligt att lokal­befolkningen, som tidigare odlat samma mark för att försörja sig, arbetar. För att odlingarna ska ge högsta möjliga avkastning och lönsamhet används mängder av konstgödsel och bekämp­ningsmedel. Det inte bara förstör miljön, rapporter visar också att de starka bekämpningsmedlen ger arbetarna allvarliga biverkningar. 

Varför talas det så tyst om blom­morna? Var de kommer ifrån och hur de odlats? Det är som om vi tog för givet att något så vackert inte kan ha en så mörk baksida. Och så länge inga hållbart odlade blomster efterfrågas tuffar industrin obehindrat på. Det måste det rådas bot på! Jag gläds åt att alternativa blomrörelser växer fram, om än sakta.

I boken Flower Confidential: The Good, the Bad and the Beautiful, som kom ut 2007, tar författaren Amy Stewart oss med bakom blomindustrins kulisser och visar en gränslös jakt på blommor som ingen natur kan ge. Sedan började något så smått att hända. År 2013 startade skribenten och för­fattaren Debra Prinzing en slow flower-rörelse i usa, med syfte att öka det lokala, småskaliga och hållbara odlandet och knyta samman odlare och konsumenter. Sedan ett par år till­baka finns slow flower-rörelsen även i Sverige. Hantverksmässiga snittbloms­odlingar ökar och allt fler sprider budskapet om vikten av förändring.

Men det är inte alla förunnat att komma åt den sortens omsorgsfullt framtagna fägring. Frågan är vad gemene man kan göra för att ge näring åt hållbara blommor. Ett sätt är att tänka likadant kring blomster som kring det vi äter. Visst vill vi veta var­ifrån råvarorna kommer och hur de producerats? Att i blomster­handeln fråga om de har närodlade blommor, är ett sätt. Liksom om de kanske arbetar med någon slags hållbarhets­certifiering. Förr eller senare kommer efterfrågan att kunna styra utbudet. 

Ett annat tips är att kika in på snittblomsodlare.se. Bakom sajten ligger en förening som arbetar för en hållbar utveckling och upplyser om svenska småskaliga odlare. Här kan du få en inblick i hantverket och botanisera bland blomsterodlare som arbetar miljövänligt och i säsong. Vissa av dem har dessutom försäljning på gården, ibland i form av självplock.

Linda Pérez  mat- och dryckesjournalist