Det nya marinblå

Modeindustrin har bekymmer med hållbarheten i flera led av sina ­produktioner, inte minst vad gäller jeans. Färgfixeringen är ett av dem, ­vattenåtgången en annan. Men Susanne Helgeson gläds åt påhittig­heten i branschen när gamla räkskal tycks vara en del av lösningen.

Jag tänker ofta att den ständiga till­växtens negativa effekter är många. Två av de största problemen är att alla ändliga resurser förr eller senare tar slut, och att den ständigt ökande konsumtionen (och därmed produktionen) leder till galna mängder avfall. Just därför borde vi ägna mer kraft åt att ta omhand spill och rester – förädla och nyttiggöra det. Och just därför är jag så imponerad av alla de forsknings-projekt där kombinationen av innovation och fantasi inte bara omsätts i praktiken utan också ger fantastiska, hållbara resultat. Minns vad Albert Einstein sa om att logiken tar oss från a till ö men fantasin, den kan ta oss vart som helst! Och den, fantasin alltså, behövs mer än någonsin för att lösa stora problem på nya sätt, oftast med början i den lilla skalan. 

Jag har tidigare skrivit om att göra olika restprodukter till nya nyttig­heter, idéer som hjälper oss att bli mer hållbara, framför allt om de används av stora företag och organisationer. Som att ta vara på ullen när fåren klipps och använda den som isolering, eller att som hållbarhetssinnade ­kommuner ta vara på matavfall för produktion av biogas och -gödsel. Som att i ett stort eu-projekt med bland annat Fiat och Kungliga Tekniska högskolan tillverka hållbara bilinredningar av restprodukter från sädesslaget korn. Som att göra ned-brytbara bioplastpåsar av sågspån och använda krossade snäckskal (biologisk kalk) för att motverka sur jord. Det senaste jag blev så där imponerad  av handlar om det italienska jeans­företaget Italdenim som med fram-gång har gnuggat sina hållbarhets­inriktade geniknölar och utvecklat en helt ny färgningsteknik som är bra mycket mer skonsam mot miljön än den traditionella. De har nämligen ersatt giftiga ämnen i sin produktion med det naturliga färgfixeringsmedlet kitosan, ett pulver av malda krabb- och räkskal från skaldjursindustrin. Jag menar – bara att komma på idén, wow!

Efter att ha sett den rätt fruktansvärda dokumentären Den giftblå ­floden (finns på SVT Play) vill jag bara applådera och hoppas att fler, framför allt de stora modejättarna, tar efter. Italdenim har dessutom innoverat när det gäller vattenåtgången – som är både häpnadsväckande och ohållbart stor inom textilindustrin – och sparar idag cirka 80 procent av vattnet som tidigare gick åt inom tillverkningen. Och kanske det viktigaste av allt ­eftersom det borde vara den bästa kombinationen av incitamentet för de flesta företag; omställningen och investeringarna har visat sig bra inte bara för miljön utan också för ­ekonomin! Italdenim är inte bara ett av alla glädjande exempel på en ­hållbar cirkulär ekonomi där något som skulle ha kastats istället tas ­till­vara, det är också ett bevis på att små ­aktörer kan inspirera större som i sin tur gör en ännu större positiv ­skillnad.