Ett liv före döden

Vi är många som säger att vi saknar tid, bara för att i nästa sekund gå ut och köpa något som kräver vår uppmärksamhet. Susanne Helge­son har pratat hållbarhet med konsumtionsforskare Jörgen Larsson.

Ett liv före döden. Drastisk rubrik, eller hur? Orden är forskaren Jörgen Larssons, uttalade i en intervju jag gjorde med honom för några år sedan. Anledningen till ordalydelsen var att han med önskan om att ”hinna leva sitt liv” och gå från 50 till 30 timmars arbetsvecka hade hoppat av jobbet som civilekonom och istället börjat forska vid Göteborgs universitet. På sociologiska institutionen synade han bland annat hur beteendeföränd­ringar, klimatomställning och hållbar utveckling hänger ihop. Ett arbete som bland annat resulterat i rapporten Klimatomställningen och det goda livet och en avhandling med titeln Studier i tidsmässig välfärd – med fokus på tidsstrategier och tidspolitik för småbarns­familjer.

”Han både teoretiserar och praktiserar sin forskning genom att räkna sig till gruppen downshifters – på svenska kallade minimalister och/eller de som praktiserar frivillig enkelhet.”

Vad jag ville veta mer om, och ­därför ringde just Jörgen Larsson, handlade om livsstilsförändringar för en hållbar utveckling. När sådana ­kommer på tal tyckte jag att många förskräckt ryggar tillbaka och ser framför sig ett dragigt torp i fotogenlampans sken, en egen mager mjölkko och ett ständigt tvättande av barnens tygblöjor. Nej – hellre biter vi ihop, fyller våra almanackor till bristningsgränser och arbetar ännu mer för att köpa ännu mer, nyare, snyggare. Köpfest, ja tack! Samtidigt som allt fler nu för tiden säger att de vill ha mer tid. Vilka uppoffringar är vi beredda att göra för att få det?

Om detta talade vi, och vad Jörgen Larsson berättade för mig var bland annat att han både teoretiserade och praktiserade sin forskning genom att räkna sig till gruppen downshifters – på svenska kallade minimalister och/eller de som praktiserar frivillig enkelhet. Att lämna ekorrhjulet för ett mer sansat livstempo, tacka nej till köphysteri och ja till en mer hållbar livsstil. Att arbeta mindre och byta pengar mot tid och ett billigare ­leverne. Eller som Jörgen själv ut­­­tryckte det – vi som vill ha ett liv före döden.

I sin forskning hade han, som idag forskar på Chalmers om hållbara ­konsumtionsmönster, också funnit stöd för är att konsumtion och ägande bidrar till en markant ökad tidspress. I detta resonemang lärde han mig ett nytt ord – konsumtionsarbete. Vilket innebär att alla dessa prylar vi älskar att omge oss av kräver ett ständigt arbete. Och att vi, ofta utan att alls tänka på det, lägger massor av tid på att först se behov, sedan planera, göra urval, åka och köpa eller hämta ut på anvisad utlämningsadress, förvara (som jul- och påskpyntets upp- och neråkande), sköta (tvätta, stryka, laga) och eventuellt återsälja efter användandet. Eller åka till återvinningen med. Tänk bara vad ett husägande innebär i oändliga möjligheter och därmed byggprojekt. Tidskrävande är bara förnamnet.

Summan av kardemumman i intervjun var att det absolut bästa, och själva nyckeln till en mer hållbar livsstil, är att hitta en annan bas för identiteten än arbete och konsumtion. Tänkvärt, eller hur!